Ibland är det lite jobbigt

När jag hämtade posten så träffade jag på två bybor och en frågade var jag hade min hund. Jag hade hoppats att ryktet hade spridit sig i byn men tydligen inte. Så jag fick förklara att han var avlivad och att det berodde på att han hade en ärftlig defekt som gjorde att hår växte innanför ögonfransarna och rätt in i ögonen. Och att det inte hade hjälpt att bränna bort håren utan bara hade gjort att ärrvävnaden på ögonlocken konstant irriterade honom. Att förklara det utan att tårar började rinna på mig klarade jag inte.

Att det sedan även finns uppfödare som är fräcka nog att skicka mail till mig och ifrågasätta varför jag inte vill ha avkomman efter hundar som har kullsyskon med distichiasis bättrar inte på mitt humör. Om jag skaffar en till hund kommer jag givetvis att göra mitt yttersta för att minimera risken att jag köper en hund som har distichiasis. Det räcker mer än väl att ha haft en hund med den defekten. Min första tanke var att skriva ett mail till uppfödaren men det kommer inte att ske. Tilltalar man mig på det sättet förtjänar man inget svar.

Det här är min blogg och om jag vill skriva att jag inte vill ha en valp efter någon linje som jag namnger så har jag min fulla rätt att göra det. Jag avråder eller råder inte någon att köpa valp från någon kennel i den här bloggen, hade jag gjort det hade det varit en annan sak.

Bayrarna flyr från mig

Jag börjar misstänka att Yana och Freyja börjar tröttna på mig. I helgen så har vi varit ute i skogen många timmar och hundarna verkar gilla det. När vi har kommit hem från vändorna i skogen så har hundarna lagt sig i korgarna och sovit. Efter ett par timmar med vila så blir jag rastlös och jag tvingade ut sambon och hundarna i skogen igen. Yana tröttnade efter ett tag på att vara i skogen och hon satte sig på en hög sten och satt där och såg sur ut. Då gav jag upp och vi åkte hem. Nu på morgonen när sambon skulle till jobbet så skyndade sig både Yana och Freyja till bilen. Det börjar nästan kännas som om bayrarna flyr från mig

För lugnt

Om en hund har någon form av livsfilosofi så var Tokers kan själv och livet ska upplevas i ett högt tempo. Yanas filosofi är mer jag hänger på och om jag inte jobbar tar jag det lugnt. Jag har haft Yana hemma med mig i ett par dagar nu och det är för lugnt. Vi har varit ute någon/några timmar varje dag och plockat lingon och strövat runt. Och efter det har inte hon någon större lust att göra något utan hon vill sola om det är sol eller bara ligga i korgen och vila. Jag däremot tycker att vi ska träna/leka eller hitta på något annat. Det är bara att konstatera att bayrare är en väldigt trevlig ras men den passar mig inte riktigt

En vecka

Idag är det en vecka sedan som Toker somnade in. Nu i efterhand är jag glad över att avlivningen gick till på ett smidigt sätt. Veterinären var dock av det mer udda slaget, Toker avlivades i Falun för jag kände inte för att använda vår vanliga veterinär för det. För mig känns det lättare om avlivning förknippas med en veterinär/djurklinik som man inte behöver besöka ofta eller har en relation till.

Det finns tillfällen under den här veckan som det har gjort lite extra ont i hjärtat. Ett par gånger så har Freyja och Yana sprungit runt i huset när vi har kommit hem och jag är övertygad om att de har letat efter Toker. Det finns även gånger när jag har tyckt mig höra ljudet av tassar bakom mig men givetvis så har det inte varit någon hund där.

Toker är nog en sån hund som man bara får en gång i livet. Han drev mig stundtals till vansinne men när han kom studsande i full fart mot en var allt förlåtet. En gladare och tokigare hund går det inte att hitta. Han var älskad och jag tror att han hade ett bra liv med oss

Tack alla

Tack till alla som har beklagat sig och visat förståelse.

Älskad och saknad

En hund fattas

Vilda-meduza crackerjack 20080918-20110901

Det finns beslut som är riktigt svåra att fatta och som gör obeskrivligt ont i hjärtat. För ett tag sedan fattade jag beslutet att Toker skulle avlivas. Anledningen till det är att han har fått ärrvävnad på båda ögonlocks kanterna av att ha fått hår bortbränt så pass många gånger på grund av distichiasis. Att bränna fler gånger var inte ett alternativ utan istället skulle det då bli kryo behandling. Även det skulle leda till ärrbildning och någon garanti för att håren inte skulle komma tillbaka kunde inte veterinärerna ge. Att utsätta Toker för ännu mer utan någon garanti för att det någonsin skulle bli bra kände jag inte var ett alternativ.

Toker avlivades idag och utan mitt stök är det tomt