Första simturen

 Det var lite varmt att promenera idag så jag beslutade mig för att gå till älven så Vilde kunde svalka av sig. Tanken jag hade var att han kunde dricka lite och möjligtvis svalka av tassarna. Det visade sig att det var många vattensamlingar i närheten av älven så jag slängde i en pinne jag hittade. Efter lite tvekan gick han i en bit.

Sedan slängde jag i en till pinne och det visade sig att vattenpölen var rätt djup. Vilde blev inte glad när han plötsligt inte bottnade. Han blev tvingad att ta några simtag till han kunde bottna.

Första simningen är avklarad och det blir intressant att se om Vilde kommer gå i vatten och simma frivilligt i framtiden

Elak matte

 Jag har oftast med mig någon leksak i fickan när vi är ute på promenad. I dag var inget undantag och när vi hamnade på ett ställe var Vilde kan vara lös tänkte jag att han skulle få leta efter leksaken. Första gången lade jag ut den och gång nummer två kastade jag den. Jag lyckades pricka ett träd men tänkte att Vilde skulle lösa det ändå. Bara nyttigt att han lär sig att saker kan finnas lite högre upp, jag kommer att lyckas pricka träd fler gånger.

Det var kul att se hur han jobbade och när han fick vittring på leksaken gick svansen fortare. Han lyckades hitta den och lyckades även få ner den.

Han är allt rätt fin min lilla stök.

När det gäller träning så tycker jag att det går framåt men det skulle gå ännu bättre om jag tänkte till lite mer. Igår när jag tränade Vilde i trädgården kändes han ofokuserad och lite seg så jag lade ner träningen rätt fort när han var mer intresserad av en sädesärla än att träna. En stund senare kom jag på att den enda belöningen jag hade var hans vanliga torrfoder och ja det brukar han inte anstränga sig så mycket för. Fotgående och mer precisions övningar kan jag inte ha leksaker till för då blir han för slarvig.

Olika händelser

 I onsdags startade kennelklubbens öppna träning för säsongen och vi var där. Det som var positivt var att bilresan dit och hem gick bra och att det var många hundar. Vildes koncentration och fokus var långt ifrån på topp så det blev mer titta på allt istället för träning men det är nyttigt det också.

Hunden som inte ens vill bli blöt om en tass tyckte plötsligt att det var roligt att skutta lite i ån som svämmar över. 

Vi har även spanat på älven som har vuxit rejält av vårfloden och Vilde har slitit i träd.

Idag var det dags för en ögonlysare att komma till Malung vilket brukar ske någon gång per år. Jag bokade tid till Vilde så fort jag fick vetskap om det. För någon timme sedan blev han ögonlyst och resultatet var samma som när han var valp nämligen UA. Han har tydligen väldigt fin synnerv vilket inte säger mig något men ögonlysaren sa att Vilde har fina ögon. Det innebär nu att Vilde är klar med nödvändiga hälsoundersökningar och allt har varit bra vilket glädjer mig

Spanar på grågäss och undviker vatten

 

Det är många fåglar som har återvänt och de hörs. I skogen finns det vatten och att gå i vattenpölar är otänkbart om man heter Vilde.

Vi har börjat komma igång med träning ute i trädgården igen nu när snön i stort sett är borta. Det märks väldigt tydligt att jag bara har tränat Vilde utan någon störning i många månader. På vintern går det i stort sett bara att träna inomhus och där är det inte mycket som stör. Att träna i trädgården innebär att gäss, tranor,storspov och lite annat hörs. Någon bil som kör förbi, ibland någon människa och lite annat. Vildes tappar lätt fokus när det är annat ikring och det är inte ett dugg förvånande. Jag hade varit mer förvånad om han hade haft fullt fokus. Med tiden är jag övertygad om att det kommer att lösa sig. Så fort det blir lite drägligare väder så kommer vi vara ute mer och ha mer möjlighet till träning

Bilåkning

 Att få Vilde att bli okej med att åka bil är ett pågående projekt. Nu har det blivit så pass varmt att det faktiskt går att åka någonstans och ta en promenad. En del snö finns det kvar på skuggiga platser men det är oftast plusgrader på dagen i alla fall. Igår blev det en biltur till Malung och en promenad där som omväxling. Några hundar såg vi inte till men Vilde hade mycket att titta på och nosa på så det var bra ändå. Han varken spydde eller dreglade ner sig så det var en bra resa dit och hem. Idag blev det en kort biltur till en skogsväg, så pass kort tur att jag normalt går dit men det är svårt att promenera så att det blir bilträning. Vilde fick springa av sig en stund och det var han glad för. Bilresan dit och hem gick bra och det känns som en seger varje gång han slipper må illa.

Hade jag lyckats sätta fokus på bilden när han hoppar så hade jag blivit lycklig men så blev det inte. Jag tycker att det är svårt att fota när jag har glasögon och att fota Vilde som flyger runt kors och tvärs är en utmaning. Någon dag ska jag lyckas få en bild på honom som jag är riktigt nöjd med.

För ett år sedan

 så köpte jag den här. 

Då var han liten och söt och nu är han stor söt och lite speciell. Det är otroligt skönt att han har vuxit ifrån att äta allt för det var otroligt jobbigt förra året. Han åt verkligen allt, gick vi på ängen så letade han konstant skit från kanadagäss och grågäss, när han var i trädgården så var han konstant på jakt efter något ätbart så det gällde att hela tiden ha ögonen på honom. Skulle han hitta något fantastiskt nu så skulle han antagligen äta upp det men han letar inte hela tiden efter saker att äta så det är stor skillnad. Vilde utvecklas hela tiden och allt blir bara bättre och bättre. Han tycker att det är roligt att träna och målet är att göra tävlings debut i år, gärna i flera grenar men det får framtiden utvisa

Översvämmat

 Nu är det som det brukar vara nämligen inte så lätt att gå längs med ån. Det är ett rätt trevligt tecken eftersom det innebär att snön är på väg bort. Vilde tyckte däremot inte att det var okej att vi inte kan gå varvid brukar, han vill inte bli blöt.

Idag kom det ett paket med saker till Vilde, nya leksaker och en ny apportbock. Apportbockarna jag har är lite klumpiga och rätt söndertuggade så en ny kändes vettigt att köpa. En smidig leksak att ha i fickan kändes också vettigt.

Jag har de senaste dagarna googlat lite efter filmer på collie både kh och lh som tränar/tävlar lydnad för att få lite inspiration. Det var inte många filmer jag hittade och det var ännu värre när det gäller fint fotgående/linförighet. I stort sett alla filmer med collie i linförighet/fotgående så håller inte hunden positionen, utstrålar noll koncentration, sätter sig galet snett och är ofta en halvmeter eller mer från föraren. Det gav mig inte så mycket inspiration utan fick mig mer att fundera på varför det ser ut så. Det måste finnas hundar som utför momentet mycket bättre men de lägger kanske inte upp filmer. Det verkar ologiskt om fotgående ska vara omöjligt att få till snyggt med collie.

Våren är nog på väg

 I helgen ägnade sig Vilde åt att välkomna tranor genom att skälla.

Snöfritt är det inte här än och det lär dröja innan vi får uppleva en värld utan snö men varje tecken på vår är så välkommet. Ett vårtecken är joggare, joggare är lite av en rödlistad art här så man ser dem inte så ofta. Vilde är väldigt nyfiken på dem och ser det som möjliga jaktbyten vilket är något vi övar på. Att inte jaga joggare alltså. Överlag så är det ganska mycket som Vilde vill jaga så att se saker som rör sig och inte jaga efter är ett projekt. Jag ser honom inte som en riktig jaktidiot för det var Toker och i jämförelse med honom har Vilde normal jaktlust. På sikt tror jag att han kommer lära sig lite mer självbehärskning så att första tanken inte är att springa efter när något rör sig. Vilde är en lätt hund, vi har bara lite saker att öva mer på

Min logik är som den är

 Det har varit avverkning någon km bort längs en skogsväg så jag tänkte att det skulle vara ett bra ställe att promenera. Det är fortfarande så mycket snö att det inte går att promenera om det inte finns spår att gå i. Vi promenerade till skogsvägen och där fick Vilde vara lös. Det visade sig att skogsmaskinerna bara hade åkt ett par hundra meter på skogsvägen men jag tänkte att det ju bara var att pulsa lite så Vilde skulle få en okej promenad. Det tog inte en lång stund innan jag gav upp. Snön gick till knäna på mig och mina skor blev fyllda med snö. Vilde fick vara lös en stund i allafall och det får vara bra så.

Den senaste tiden har jag tragglat lite med fjärrdirigering. Jag och Vilde är fortfarande på nybörjarnivå men framstegen kommer. Min tanke från början var att träna in med låsta framben vilket vi även tränade med ett tag. Sedan insåg jag att låsta bakben passar honom bättre för skiftet sitt till ligg med låsta framben gör att Vildes rygg hamnar i ett konstigt läge/vinkel. 

Så då började vi träna med låsta bakben istället och genast kom ett problem. Nämligen att Vilde hade extremt svårt för skiftet ligg till sitt. Det fungerade så länge som jag höll en godis ovanför honom men annars var det kört. Under träningen satt jag på golvet framför Vilde för att försöka få exakta rörelser och ha möjlighet att belöna fort. Eftersom det var helt omöjligt att få Vilde att sätta sig upp utan att förflytta sig så var lösningen att prova något annat. Jag provade att träna Vilde med mig ståendes istället och plötsligt hade inte Vilde några problem alls. Det är långt ifrån ett färdigt moment men det är så kul med framsteg. Stadga och träning på avstånd behövs innan jag kan säga att Vilde kan momentet.

I stort sett varje kväll blir det någon form av träning och det märks att Vilde tycker att det är kul. Fotgående har vi tagit en paus i för det finns inte någon plats att öva

Strålande sol efter snökaos

 

Träningen inne fortlöper och jag längtar till barmark. Jag har börjat fundera på vilken brukshundklubb jag ska vara medlem i den här gången. För att göra mh måste jag vara medlem i någon klubb och det är därför jag funderar på medlemskap. Närmaste klubben har i mitt tycke tidigare bara varit ett klubb för inbördes beundran och det gör att jag inte är så pigg på att stödja den ekonomiskt plus att de inte har några mh. Den andra klubben är längre bort och jag ser det inte som troligt att jag kommer att ta mig dit för träning men jag stödjer hellre den klubben ekonomiskt. Lite osäker på om de har några mh där längre. Ska fundera vidare några dagar.

Någon lämplig kurs har jag ännu inte sett till i närområdet, inte så konstigt med tanke på att det mesta med hund är helt dött här så länge det finns snö.

Tillbaka till grunden

 

Bilden är från imorse och då var det minus 13 och jag hoppades att skaren skulle hålla för mig. Det gick rätt bra men älgar hade knatat runt väldigt mycket så det var en utmaning att inte sjunka ner i deras spår.

Rubriken syftar på att jag har backat tillbaka så långt det går när det gäller fotgående. Vi har helt enkelt tragglat att bara sitta i rätt position och ha fokus på mig. Det har vi gjort i några dagar nu och det har blivit små framsteg. I början var det en stor utmaning för Vilde att bara sitta och ha fokus. Det är givetvis något jag borde ha lagt mer energi på från början, att vara efterklok är som sagt lätt.

Ett stort fel jag alltid gör i hundträning nu när jag ser tillbaka är att jag slarvat med grunden. Jag vill att det ska bli perfekt utan att ge hundarna de bästa förutsättningarna. Och det är klart att det inte blir perfekt när jag slarvat.

Vilde har kommit in i en period nu när det går bra att träna och han verkar tycka att det mesta är kul. Koncentrationen är inte alltid på topp men när det inte fungerar tar vi en paus

Nya hundar, nya misstag

 Jag börjar med en bild från idag. Solen visade sig och det var länge länge sedan. Det har mest varit regn och grått så lite sol gjorde min dag.

Det jag syftar på med rubriken är att jag med varje hund gör nya misstag och det är väl kanske så det ska vara så att jag lär mig något. Toker var en väldigt social hund så med honom började jag tidigt med att han inte fick hälsa på människor innan han hade tagit kontakt med mig och fått ett varsågod. Lexus var inte social alls så när han ville hälsa på någon blev jag bara glad och han behövde inte vänta på ett varsågod från mig. Och sedan skaffade jag Vilde, han vill hälsa på allt och alla och efter att ha haft en osocial hund så tyckte jag bara att det var trevligt. Han är även en hund som lyckas charma folk som ser honom så de flesta vill klappa.

Det har gjort att jag nu har en hund på tretton månader som studsar och ser glad ut när han ser någon människa... Jag måste helt enkelt ta itu med det och köra på samma regel som jag hade för Toker. Mentalt så är inte Vilde lika stark som Toker var utan han kan bli osäker på folk som uppför sig udda så jag tror att det även skulle gagna honom att veta att jag fattar beslut om vem han får hälsa på. Rent krasst tror jag inte att det är lätt att hitta någon hund oavsett ras som är lika mentalt stark som Toker var och förhoppningsvis är det lika svårt att även hitta en hund med alla Tokers hälsoproblem.
 

Ett nytt halsband

 Jag insåg att halsbandet Vilde har haft började bli lite för slitet. Inte så konstigt med tanke på att det köptes till Toker och sedan har de andra hundarna också haft det i perioder. Jag googlade lite och hittade ett halsband förra veckan för vettigt pris och praktiskt så jag beställde. Igår kom halsbandet, dagen innan Vildes 13 månaders dag fick han sitt första nya halsband.

Jag har lite dåligt samvete för att Vilde har fått för lite motion den senaste tiden men jag rår inte för vädret. Halsbandet kommer från Vildmannens drag om någon är nyfiken.

Höll för en av oss

 Efter ett par dagar med plusgrader så var det minus igen nu på morgonen. För ovanlighetens skull så blev jag glad. Plusgrader innebär nämligen att det inte går att gå någonstans var Vilde kan vara lös om man inte vill sjunka ner rätt ordentligt i varje steg. När Vilde bara har fått gå i koppel ett par dagar så är han inte så rolig att försöka promenera med. All överskottsenergi gör att han drar i koppel och är allmänt jobbig. Jag hade förhoppningen att skaren nu skulle vara så pass hård att den skulle bära min vikt och vi skulle kunna ta oss till platser som inte har gått att nå. Så bra var det inte. Efter att ha sjunkit ner till knäna ett par gånger gav jag upp och höll mig i skoterspår istället. Vilde kunde däremot röra sig mer fritt och det utnyttjade han. Jag såg att han åt på något ca 10 meter från skoterspåren bakom något träd. Att jag inte skulle kunna ta mig dit tillräckligt fort var jag säker på så det var bara att ropa på honom. Efter lite funderande så slutade han äta och kom till mig. Han får godkänt eftersom han ändå lyssnade hyfsat. Vad han åt på vet jag inte men gissar på tjäderskit för jag hörde att vi skrämde några tjädrar som var längre bort. Promenaden blev inte så lång som jag hade önskat men han kunde vara lite lös i alla fall.

Röntgen

 Att jag ville röntga Vilde rätt fort efter hans ettårs dag visste jag tidigt. Jag visste att det inte skulle bli hos vår vanliga veterinär av den enkla anledningen att han inte längre vill göra skk röntgen. Anledningen till det är att han inte vill slita på sin röntgen för saker som inte är akuta. Vilket jag ser som väldigt rimligt för hans röntgen är nog 50-60 år gammal. 

Jag ringde därför veterinären i Malung som är en filial till en klinik i Värmland. Men nej de röntgar inte för skk i Malung för de har inte personal till det. Lite underligt i mina ögon eftersom de gör andra röntgenundersökningar och det behövs knappast färre personer till det. 

Jaha tänkte jag då och istället ringde jag Mjönäs djurklinik och fick en tid i onsdags. Att åka 10 mil enkel väg på extremt isiga vägar var inte så begåvat men vi tog oss dit och hem. Vilde hade inga problem med att följa med en främmande person medan vi fick vänta i väntrummet. Jag gillar inte att lämnas ifrån mig någon hund så men jag tror att personalen på Mjönäs hanterar alla djur bra eftersom ingen av våra hundar har lidit av det.

Nu på morgonen hade jag fått röntgen certifikatet på mail från skk och det blev bästa möjliga resultat A på höfter och 0 på armbågar!

Bild från promenad i morse

Syns rätt bra hur isigt det är

En helg med vettiga hundmöten

 Nu låter det nog som om vi fick en massa hundmöten men så var det inte. Ett hundmöte på fredagen, ett på lördagen och ett på söndagen. För att bo här så är det mycket och mest glädjande var att de tre hundarna vi mötte uppförde sig perfekt. Vilde uppförde sig inte lika perfekt i alla hundmöten men helt okej. Han skällde lite på en av hundarna men i det fallet tror jag att det kommer sig av att hunden hade solglasögon. Inte en knäpp ägare utan en hund med känsliga ögon för sol. 

Idag märkte jag att Vilde verkligen behövde få springa av sig så det var bara att knata ut i skogen och följa skoterspår.

Om det inte framkommer av bilderna så kan jag berätta att han var väldigt glad över att få springa runt som en galning

Ångrar att jag inte tog kameran med mig

 Idag var det en dag igen när Vilde hade otroligt mycket energi så jag visste att han behövde få springa av sig. Jag anade att det skulle bli en lite jobbig promenad på grund av snön och det i kombination med att det snöade gjorde att kameran fick stanna hemma. Vilde tyckte att det var underbart att få springa och han ägnade sig åt att hoppa rätt upp i luften för att fånga snöflingor. Inte ett beteende jag uppmuntrar men eftersom det är rätt harmlöst så stoppar jag inte honom varje gång.

Lite underligt men jag det är ju en collie jag har. Att göra lite underliga saker har alla mina collie gjort. Vi såg varken till några djur eller människor. Att se en människa var vi gick hade varit väldigt oväntat men någon gång sker det kanske. Att komma ut på myrar på vintern är alltid lite magiskt.

Jag vill inte ha mer snö

 Det snöar och snöar vilket jag är väldigt trött på nu. Jag hade tänkt mig en promenad på vägen med Vilde för det är lite bökigt att gå i översnöade skoterspår. Inte helt lätt att se var spåren går och tröttsamt att sjunka ner till knäna. Vi gick en vända på vägen och så visade Vilde att han vill gå upp på en skogsväg. Första tanken var nej men jag gav med mig och tog en vända i skoterspår så han kunde få springa av sig lite. Han blev glad och jag missade bara skoterspåret två gånger.

Igår var det lite varmare igen

 Så jag och Vilde passade på att ta en lite längre promenad. Givetvis i skoterspår för att pulsa i snö upp över knäna är inte så lockande. Kameran fick följa med ut igår och jag hade hopp om fina bilder. Så blev det inte utan det blev mer roliga bilder.

Det har varit några dagar med mer stök igen och värre är det dagarna när det inte går att ta ordentliga promenader. I dag har det blivit dåligt med motion igen på grund av kylan men hoppas på varmare imorgon

Små delsegrar

 

Som jag tidigare har nämnt är Vilde något stökig vilket gör att det är extra glädjande när något fungerar.

Igår när vi var ute och gick var han lös vilket inte är så ovanligt. När vi lullade på såg jag något till höger om oss och Vilde stannade och spanade. Jag kunde se att det var två eller tre rådjur bakom träd och bad Vilde vänta. Han lyssnade och jag gick fram till honom och kopplade upp för att vara på säkra sidan. Jag litar inte helt på Vilde så det kommer nog bli långlina på ett tag men än så har han alltid lyssnat på mig.

Dagens två glädjande händelser var att vi mötte två pudlar som skällde på Vilde. Att de skällde på Vilde var inte så glädjande men att han var tyst gjorde mig glad. Han fick även hälsa på ena pudeln och det tog inte många sekunder innan Vilde gav lekinvit. Tyvärr så möter vi mest hundar som skäller aggressivt och det svarar Vilde upp på på en gång. Kul att se hur han reagerar när det inte handlar om aggressivt skällande.

Den andra glädjande händelsen var att han klarade av ett möte med två personer på vägen utan att börja studsa. Han brukar nämligen studsa av glädje när vi möter folk. I Vildes värld vill nämligen alla hälsa på honom.

Det krävs inte mycket för att jag ska känna att Vilde är perfekt