Så nära en talande hund det går att komma

Utan tvekan så är Freyja fantastiskt duktig på att berätta vad hon vill. Det kan också vara så att hon har lyckats träna mig väldigt bra under åren som har gått. Igår gick jag ner i källaren för att vika lite tvätt och Freyja följde med ner. Efter en stund i källaren kom hon till mig och visade att jag skulle följa med. Eftersom hon har tränat mig väl så gjorde jag det och hon visade mig vägen till duschen. Väl där gick hon in bredvid duschdraperiet och ställde sig. Hon tyckte att det var dags för henne att bli tvättad och så blev det. Att Lexus skulle göra något sådant är fullständigt osannolikt

Hon tröttnade på mig

Jag tänkte att det var en bra idé att pulsa i snö idag. Lexus har en massa överskottsenergi och Freyja och jag behöver alltid lite mer motion. Nu var jag säker på att ingen annan hade gått var jag tänkte gå. Anledningen till det är att det inte finns så många här som tycker att det är en bra idé att pulsa i snö som går över knäna. Så här såg det ut.

Lexus tyckte att det var kul men lite jobbigt och Freyja verkade tycka att jag var satan. Plötsligt upptäckte jag att Freyja hade vänt och skuttade i bra fart tillbaka. När jag ropade stannade hon

Notera att hon ger mig onda ögat. Hon gjorde klart för mig att hon inte alls ville gå rundan jag hade tänkt mig. Nu brukar jag inte bry mig så ofta om invändningar när det gäller promenader så länge det inte handlar om skadad hund. I det här fallet fick dock Freyja bestämma, promenaderna ska inte vara tortyr.

Fint var det ute även om promenaden blev lite kortare än jag hade tänkt.

Freyja styr mig

Hon tror det i alla fall och hon jobbar på duktigt med att dressera mig. När hon tycker att hon ska ha något ätbart kommer hon till mig. Börjar stirra på mig och stampar med framtassarna. I det läget förväntar hon sig att jag ska följa med henne in i köket och ge henne något. Idag skulle jag ändå in i köket för att sätta på kaffe så jag följde med henne. När hon då insåg att jag inte tänkte lyda blev lösningen att titta bedjande på husse. Det fungerade inte heller.

Lexus är inte dummare än att han naturligtvis hänger på om det finns hopp om något ätbart. Freyja blev vägd i morse och hon har minskat ytterligare i vikt så snart väger hon rätt igen.

Olika känslor

Idag faller regnet och det går nog att säga att en av hundarna inte är så road av regn.

 Den andra hunden däremot tyckte att vi skulle leka eller springa runt. Sambon var inte så pigg på det.

Lite avslaget

Det beskriver stämningen här i huset rätt bra idag. Vi har haft besök i några dygn, alltid trevligt men det blir alltid lite annorlunda när man har besök. Lexus är inte bekväm med alla människor men personen som var här är en person han gillar. Det går inte alltid att gissa på förhand om han kommer gilla någon eller inte och oftast finns det ingen tydlig logik bakom hur han reagerar på olika människor. Personen som var här har varit här tidigare så jag visste att det inte skulle vara några problem. Överlag så fungerar/gillar Lexus mer män än kvinnor, varför vet jag inte riktigt. Freyja är det aldrig några problem med när det gäller människor för hennes åsikt är att alla människors uppgift är att dyrka henne.

Det här med regn

Gör inte en bayersk viltspårhund glad.

Nu kan vi ju inte styra över vädret och Freyja överlevde promenaden. Det är viktigt att betänka att hon är ännu mer missnöjd om hon måste gå i koppel när det regnar så det här är när hon bara är lite missnöjd.
Lexus däremot påverkas ytterst lite av väder, promenader är alltid kul.

När vi promenerade kom det en fågel flygandes över vägen och landade i diket. Min gissning är att det är en ung björktrast. Hundarna fick inte leka med den utan jag tog bara en bild och så promenerade vi vidare så att den inte skulle bli så störd.

Så hamnade vi där igen

Det är lite kul att se hur naturen återhämtar sig efter naturvårdsbränningen så för att se hur det går för naturen tog vi oss dit. Så här såg det ut 19 juni och så här såg det ut idag.

Nu börja det dyka upp en hel del grönt.
Givetvis blev det även lite plaskande. Jag lyckades fånga Freyjas sätt att kolla av hur djupt vattnet är innan hon går/hoppar i.

Hon kollar alltid av vatten genom att sträcka ut en tass och sedan plaska med den. Jag förstår inte riktigt syftet för jag tvivlar på att hon genom att göra så kan avgöra om hon bottnar eller inte.
Lexus roade sig mest med att skutta runt och apportera pinnar.

Ekorrspaning

Dagen började med ekorrspaning. Nu är det inte riktigt så seriöst som det kanske låter utan det räcker att ta med sig Lexus på en promenad. Så fort han hör en ekorre stannar han och tittar mot hållet var den är och då är det bara att titta dit och så ser man en sådan här.

Trött

Jag har som sagt dagar när jag är riktigt trött och idag har det varit en sådan dag. Därför kändes det lagom med målet att fota vattenklöver på lunchpromenaden. Nu hade jag inte med i beräkningarna att vattenklövern i stort sett skulle vara överblommad men man kan inte tänka på allt. Två bilder blev det.

Givetvis var det även en hund som plaskade.

Skitig hund= glad hund

Jag blir inte riktigt lika glad när Lexus plaskar runt i dyvatten men det är bara att gilla läget. Han plaskade runt i rent vatten efter det så jag slapp slänga honom i badkaret. Nu behöver både han och Freyja ett bad men idag orkar jag inte. Min tanke var att Lexus skulle ta det lite lugnt idag men så fort kopplet är av är farten hög. Glädje för honom är att springa i full fart och att plaska i vatten

Glad fluff

Att skutta runt vid vatten är fantastiskt roligt om man heter Lexus. Freyja ser inte riktigt nöjet i det utan hon simmade lite istället.

Nu var inställningarna på kameran inte optimala men glädjen syns ändå

Toker letade älg

Vilket hade varit praktiskt om jag varit jägare. Lexus däremot har en förkärlek för ett mindre djur. När han känner doften av det djuret ser han lite extra glad ut och så ställer han sig och tittar upp i trädet som djuret finns i. Nu vet jag inte riktigt om han vill äta upp djuret eller om han bara tycker att de är roliga. Tack vare Lexus blev det i alla fall bilder på en ekorre idag. Nu borde jag väl ha fotat Lexus också men objektivet jag hade passar bättre att fota djur på avstånd och en hund i koppel är alltid rätt nära.

När budskapet inte riktigt går fram

Hundarna fick lite aktivering i form av att leta leksaker på promenaden. Att leta tycker båda är kul men det är bara en som sedan avlämnar leksakerna ordentligt. Freyjas metod är att ta leksaken i munnen när hon hittat den, springa mot mig eller sambon med leksaken i munnen och sedan tvärstanna några meter för tidigt. Sedan kommer hon oftast fram utan leksak för att få sin matbelöning. På den här bilden försöker sambon övertala henne att ta upp leksaken som ligger framför henne och sedan komma in med den. Det gick sådär, hon skuttade glatt till sambon utan leksaken och medan hon gjorde det tog Lexus leksaken och lämnade den till mig.

Jag borde veta bättre

Det finns en del regler man lär sig fort när man bor med en bayersk viltspårhund. Eftersom jag har delat hem med bayerska viltspårhundar sedan 2006 så borde reglerna sitta ordentligt i ryggmärgen. Den viktigaste regeln är att aldrig någonsin lämna en bayrare ensam i ett rum var det finns något ätbart på ett bord/köksbänk eller liknande. De är stöldaktiga och tycker om allt ätbart. Igår fungerade min hjärna inte så bra för jag lät en bit brieost ligga framme när jag gick ut för att röka. Hundarna hängde med mig ut i trädgården och efter en stund ville Freyja gå in. Jag släppte in henne och efter ytterligare en stund gick jag och Lexus in. Det var en nöjd Freyja som var inne och någon ost fanns inte kvar. En sak som är bra i det hela är att både Freyja och Yana verkar/verkade tåla allt möjligt. Freyja är inte dålig i magen och verkar må som vanligt.

Praktiskt med en collie ibland

Vi beslutade oss för att promenera en vända där en bit av promenaden går i skoterspår över en myr och sedan en vända i skog. Det är en trevlig runda som tar runt 2h, när vi kom till stället var skoterspåren börjar var det bara att konstatera att ingen kört där sedan sista snön. Bitvis gick det att se kanterna på skoterspåren men större delen av vägen gick det inte att se.

Jag försökte hålla koll på att jag höll mig i skoterspåren men rätt ofta hamnade jag fel och sjönk ner någon dm. Efter ett tag blev det rätt drygt, min kondition och ork är ingen levande människa avundsjuk på. Hundarna passade på att springa och leka och hade inga problem med att ta sig fram. Det måste bero på att de väger lite mindre än mig.

Under den här vintern är det här andra gången som vi går här och tidigare år har inte skoterspåren gått samma väg. Av en slump började jag spana lite hur Lexus gick och valde att följa honom och då var det slut på att hamna utanför skoterspåren. På något sätt verkade det som om han förra gången vi gick här skapade en karta i huvudet av hur man skulle gå. Att han kunde se hela tiden hur spåret gick finner jag inte troligt för det gick verkligen inte att se alls på en hel del ställen. Det verkar helt enkelt som om det gäller att följa Lexus ibland

En Lexus eller sju?

Det är en fråga som är ganska lämplig att ställa när man är ute med honom när det snöar. Snö påverkar nämligen Lexus hjärna på något underligt sätt. Nu sker det bara i början av vintern tacksamt nog sedan vänjer han sig vid snö. Påverkan märks av på så sätt att han fladdrar runt överallt och de flesta kommandon är fullständigt obegripliga ord. Glad är han däremot.

Den (host host) vettiga collien

Vi hittade på lite vattenpölar som frusit och då finns det bara en sak att göra.

Och det är naturligtvis att studsa med full kraft på isen med framtassarna så att isen spricker. För att få lite extra kraft lyfter man även baktassarna så att all tyngd hamnar fram

Hur mycket förstår hon?

Jag ägnade mig åt lite tandvård på hundarna igår, skrapade tandsten och borstade tänderna på dem. Träligt nog har Lexus fått mycket tandsten så får bli bättre på att hålla efter. Freyja var det inte lika illa med, inte så konstigt med tanke på att en av hennes nöjen är att slita sönder tygleksaker. Känns som de hemmagjorda leksakerna de har är rätt bra på att få bort beläggningar på tänderna med. Inte helt oväntat så var det inte så bökigt att skrapa Freyjas tänder, fördelen med henne är att hon accepterar allt man gör. Lexus har oftast ett behov av att protestera lite oavsett vad det gäller men jag är van så det går bra ändå. Att Freyja inte riktigt uppskattade tandvården märktes men hon fann sig i det. När jag var klar sa jag på skämt att Freyja nog kommer att väcka mig klockan fyra tre dagar i rad som hämnd. Idag blev jag väckt fyra... Får se om hon kommer väcka mig vid denna okristliga tid två dagar till eller icke

Jag känner min hund

Nu är Lexus inte alltid den mest logiska hund men han är väldigt duktig på att upptäcka saker som i hans ögon står ut. Efter att ha levt med honom i några år nu så kan jag oftast avgöra fort vad det är som han anser förtjänar en utskällning. Idag på promenaden drog han iväg i full fart med svansen rätt upp. Givetvis spanade jag av vad det var som han tyckte var upprörande och jag kunde fort avgöra vad det var.

Om någon nu tittar på bilden och inte förstår vad han är upprörd på så är det trädstammen. Nu brukar han inte reagera på trädstammar, hade han gjort det skulle det varit jäkligt drygt att bo här. Att han reagerade på den här beror enligt mig på att barken är borta högst upp så det är en annan färg där.

Så att ingen får för sig något nu så är det säkrast att jag betonar att om det hade varit något olämpligt han hade tänkt skälla på så hade jag givetvis inte låtit honom springa till det

Svårt att inte skratta ibland

Promenaden började i ett sansat läge.

Efter att ha promenerat en stund kom vi fram till en tjärn. Lexus tycker att det är ett riktigt nöje att skutta runt tjärnen så det fick han göra. Plötsligt stannade han till och stirrade ner i vattnet, nu hade jag inte stövlar på mig så jag hade ingen lust att gå fram och titta. Han fortsatte att stirra ytterligare en stund och sedan såg jag att han försökte dra upp något. Sannolikheten för att det skulle vara något olämpligt var inte stor så han fick hållas och efter ett tag fick han upp sitt byte.

Det visade sig vara ett näckrosblad och det fick mig att skratta. Lexus verkade dock inte anse att det var okej att skratta åt honom.