Första spåren för året

I dag blev det dags för Freyja att få sitt första spår. För mig så är det väldigt intressant att följa och vara delaktig i träningen av en bayersk viltspårhund från början. Att det skiljer en del mellan en bayrare och hundar som jag har haft är tydligt och glädjande. Att spårning ligger i deras gener går det inte att ta miste på. Toker fick också ett spår dock ett personspår. Yana fick inget spår idag men det får vi ta igen någon annan dag. Att ge Yana ett spår som har kortare liggtid än ett dygn finns det ingen mening med.

Freyjas nos var i backen större delen av spåret men helt på det klara med vad hon skulle göra var hon inte.

 

Det var ett kort spår med en vinkel och liggtiden var lite över en timme. Spåret lades med enbart klöv för vi missade att ta upp något blod ur frysen. Tursamt nog så hade jag kvar selen som jag hade till min förra hund och den passade Freyja helt okej.

 

Freyjas glädje över att hitta en älgklöv på slutet av spåret gick det inte att ta miste på. 

 

Hon spårade på ett bra sätt för att vara första gången. Utmaningen blir att se om vi hinner med att gå anlaget med henne i år eller inte. Med tanke på att hon blir 9 månader i oktober när älgjakten drar igång kan det bli svårt att hitta en domare som kan döma men inget är omöjligt. 

För Tokers del så gick spåret över förväntan. Jag lade spåret nära en tjärn var det är lite blandat underlag. Det var ett simpelt spår med ett par vinklar. Han har en förmåga att vara lite slarvig ibland i sitt spårarbete men idag var nosen i backen större delen av spåret. Tempot var mycket vettigare än det var i höstas så det verkar som om han har mognat lite under vintern. Den enda missen han gjorde var att inte markera spårapporterna vilket han gjorde i höstas.

Skulle jag köpa en bayrare?

Svaret på det är ett stort nej. Det är en härlig ras med en massa bra egenskaper, arbetslusten,envisheten och förmågan att koppla av är fantastisk. Nu kan man då fråga sig varför jag inte skulle vilja ha en egen bayrare och svaret är enkelt. Jag är en av dem som skulle kunna förstöra rasen. Om man inte jagar och behöver en hund till eftersök så ska man inte ha en bayersk viltspårhund. Det är en arbetande ras och det ska de få förbli. Nu hoppas jag även att det inte finns någon uppfödare som skulle sälja en bayrare till någon som mig.

Bara så att det inte blir något missförstånd nu så vill jag poängtera att Yana och Freyja är sambons hundar. Jag är delaktig i hundarnas spårträning men jag är inte på något sätt delaktig i jakt eller eftersök.

Nä det hjälpte inte med en skylt

Nu på kvällen när vi var ute på promenad med hundarna hittade vi en del rådjurspäls mitt på vägen. Efter ett samtal till jaktledaren i byn var det bara att konstatera att ingen hade anmält att de hade kört på ett rådjur. Jag kan inte förstå att det ska vara så svårt att ringa polisen när man har kört på något. Nu är sambon och Yana ute på eftersök på rådjuret så jag får hoppas att de hittar det och kan förkorta lidandet för stackaren.