Sambon tog med hundarna ut själv idag för jag orkade inte följa med. De promenerade på en bilväg som det inte brukar vara någon trafik på direkt. Vägen leder bara till en tjärn så det brukar inte vara så många som känner något behov av att köra där. I dag kom det naturligtvis en bil på den andra vägen,är som en y-korsning. Lexus drog iväg efter bilen och försökte valla den och sket i att husse ropade. Bilen fortsatte köra och Lexus fortsatte efter en rätt lång bit tydligen. Till slut valde han i alla fall att lyda husse.
Det känns givetvis inte ett dugg bra men tendenserna att valla bilar har han haft sen han var liten. När han var liten tyckte en som hade border collie att jag borde låta honom valla och mitt svar då var att jag inte ville tända honom. Jag kommer fortfarande ihåg hennes svar och det var att han redan var tänd.
Jag tror inte att han hade dragit efter bilen om jag hade varit med för han lyder mig bättre. Problemet är bara att jag inte orkar följa med varje promenad och nu känner jag att det kanske är så att det är dags för Lexus att få ett nytt hem. Han behöver en ägare som orkar och kan aktivera honom mer än vad jag orkar.
Men usch vad ledsen jag blir för din skull, att omplacera är ju det näst svåraste beslutet att ta näst efter avlivningen som kommer oavsett om man vill eller inte när djurets liv är slut. När jag fortfarande hade träningslust och ork så funderade jag på att omplacera Uzie eftersom jag ville ha en hund med motor men sedan insåg jag att jag inte skulle fixa det. Jag förstår hur du tänker och det hedrar dig att du tänker så. Jag hoppas att du kommer till ett beslut som känns rätt och att om du bestämmer dig för att omplacera Lexus, att du hittar det bästa hemmet han kan få som inte är med dig. Kram på er.
SvaraRaderaHuga, så jobbiga tankar för dig. Sköt om er och ta det lugnt med besluten. Ha en fin andra advent.
SvaraRaderaDu vet var vi finns om du behöver oss. Kram
SvaraRadera