Minnen

I dag när jag tittade ut mot slakthallen kom jag att tänka på Leo.

Den kopplingen kan nog låta lite underlig om man inte kände Leo. Leo var en hund som ofta gick lös för att han lyssnade så fort jag sa något. Han var lydig men hade en lurig sida som jag uppskattade. Ett exempel på det var när vi promenerade på ängen under älgjakten. Leo segade efter lite men jag tänkte inte så mycket på det utan fortsatte bara att gå. Nästa gång jag tittade bakåt var han inte längre där utan han var på väg till slakthallen i ett raskt tempo. Älgarna som hängde där och väntade på att bli styckade var helt enkelt lite för lockande. I sådana stunder så räckte det alltid att bara ropa på honom så kom han så det var inget problem.
Hundar som hittar på lite egna saker och har åsikter kommer alltid att ligga mig varmt om hjärtat