Jag trivs inte

Jag trodde att jag skulle tycka att det var skönt ett tag att vara utan en hund som måste aktiveras för att vara vettig. Det var trevligt ett par dagar men nu trivs jag inte alls. Yana och Freyja är trevliga på alla sätt och vis men de är inte så krävande som jag skulle önska. Inte heller känns det som om jag kan börja peta på dem när de sover bara för att jag vill göra något. Risken är även att de på sikt kan bli lite griniga när de inte får sova.

Yana ser inte galen ut på grund av bristen på sömn utan hon är koncentrerad. En favoritsyssla som Yana har i skogen är att skrämma upp tjädrar så hon koncentrerar sig så att hon inte missar någon.

En lös och en i lina

Dagarna går. Freyja fick ha på sig lina idag som en säkerhetsåtgärd, det är omöjligt att veta om någon är ute i skogen med jakthund.

Nej jag vill inte bli frälst eller höra något om gud,jesus eller någon annan

En uppgift som Toker skötte på ett utmärkt sätt var att hålla alla knepiga frireligiösa på avstånd. Det räckte med att de såg honom för att de fort skulle vända vilket passade mig utmärkt. Nu däremot så finns det ingen/inget som håller folket borta. Nu har jag en viss vana av att fort bli av med dylikt folk eftersom jag är uppvuxen i Uppsala. Om man lufsar runt i Uppsala med svartfärgat hår,kängor och en lång skinnrock så dyker livets ordare upp fort. Jag hade inget behov av att bli frälst på den tiden och jag har inget behov av det nu heller. Jag måste alltså få Yana och Freyja att se mer skräckinjagande ut.

Många bilder

När jag blir klar med hallen så har jag tänkt att ha ett par bilder på hundarna på en vägg. Givetvis så ska även minst en bild på Toker hänga där. Jag har börjat titta igenom lite bilder nu och jag kan konstatera att jag har många många bilder på hundarna. Att välja ut någon enstaka bild på Toker kommer att bli en utmaning.

Slött

Solen lockade ut oss på en längre promenad idag. Freyja var inte helt nöjd med att behöva gå i koppel men så länge som hon löper får hon allt finna sig i det.

Jag misstänker att hon kommer att bli mycket glad när hon får skutta runt lös igen. Under vår promenad hittade vi rätt färsk vargskit så nu har vi varg i närheten igen. Yana markerade att det var något i närheten men vi såg ingen varg.

När någon av bayrarna har raggen rest så ser man en tydlig mörk rand längs hela ryggen. Nu har de inte så lång päls direkt men det syns förvånansvärt tydligt ändå

I bokhyllan

Jag har börjat läsa lite hundböcker som mest har stått i bokhyllan i ett par år. De här två böckerna har jag köpt på loppis någon gång i mitt liv. Boken till vänster har jag läst lite i idag och jag gillar den. Jag har läst den tidigare men det var många år sedan. Enkelheten tilltalar mig, en bra hundbok måste inte bestå av en massa foton. Boken är från 1980 och det är roligt att läsa i förordet att författarna behandlar de framväxande idéerna att stark motivation är grundförutsättningen för all effektiv inlärningen. Jag gillar boken och hur den beskriver inlärningen av lite olika saker. Givetvis så håller jag inte med om allt i boken men det finns mer som jag håller med om än sånt som jag ogillar.

Boken till höger är tryckt 1963 och det märks. I boken står det att priset för en förstaklassig valp ligger mellan 300 och 500kr. Jag tar mig friheten att citera två  meningar "Platsliggning är en dressyrdetalj som alltid skall ske med tvång och under hot, även då den utföres korrekt. Ger man hunden beröm känner den sig genast fri från tvånget och reser sig bums" (Swedrup 1963, s. 66)

Givetvis så håller jag inte alls med om det. Däremot så tycker jag att det är intressant att få större förståelse för hur man tänkte runt hundar och träning förr.

Konstaterar att det finns minst två älgar kvar

Efter en promenad i skogen kan jag konstatera att det finns minst två älgar kvar i närheten av byn, en bunt rävar och ett par rådjur. Det börjar kännas i luften nu att det inte kommer att dröja länge innan snön faller. För min del får snön gärna vänta ett par veckor med att falla

jag tror att Yana håller med mig om det

Koppel på

Vi anade att Freyja snart skulle börja löpa och nu på morgonen hittade vi en blodfläck på golvet. Att ha en löptik när man inte har någon hane i huset känns inte jobbigt. Nu får vi se om en av hanarna i byn kommer att dyka upp någon dag. Det är en hane i byn som brukar försvinna från sin ägare när någon tik i byn löper.

Dag i skogen

Glad Freyja

Freyja

Yana

Det är så skönt att kunna lufsa runt i skogen nu igen när jakten är över. Den här helgen har Yana och Freyja fått vila och bara njuta. Nästa helg blir det spårträning igen

Klövar i ena frysen och kött i den andra

 

Nu är jakten slut för den här veckan. Det är bara att konstatera att Yana har fått jobba en del och Freyja har fått bra träning. Sambon lät även Freyja spåra björn en kort bit och det hade hon inga problem med. Det kommer att bli en bra eftersökshund av henne med mer träning, hon kommer aldrig att spåra några skadade björnar om någon nu tror det.

I år var det första gången på slakten som det var många som skulle ha klövar, tidigare år så har det bara varit sambon som har tagit det. Det är givetvis bra om flera tränar sina hundar för det krävs träning för att en hund ska duga till eftersök. Om fler människor inser att det inte bara är att sätta en hund på ett spår och tro att den kommer att hitta det skadade djuret så kommer det skadade djuret att slipa lida onödigt lång tid.

Minnen

I dag när jag tittade ut mot slakthallen kom jag att tänka på Leo.

Den kopplingen kan nog låta lite underlig om man inte kände Leo. Leo var en hund som ofta gick lös för att han lyssnade så fort jag sa något. Han var lydig men hade en lurig sida som jag uppskattade. Ett exempel på det var när vi promenerade på ängen under älgjakten. Leo segade efter lite men jag tänkte inte så mycket på det utan fortsatte bara att gå. Nästa gång jag tittade bakåt var han inte längre där utan han var på väg till slakthallen i ett raskt tempo. Älgarna som hängde där och väntade på att bli styckade var helt enkelt lite för lockande. I sådana stunder så räckte det alltid att bara ropa på honom så kom han så det var inget problem.
Hundar som hittar på lite egna saker och har åsikter kommer alltid att ligga mig varmt om hjärtat

Freyja

Onsdag

Yana fick göra ett eftersök i dag igen. Det var meningen att en annan hund med förare skulle göra eftersöket men den vägrade. Även Yana reagerade på ett ställe så sambon funderade på om det var någon björn i närheten. Yana fortsatte dock att spåra och efter ett par km kände sig sambon säker på att älgkalven var oskadd och valde att avbryta

Lite trött Yana

I dag fick Yana jobba lite. Hon och sambon fick spåra en älgkalv i nästan tre timmar innan sambon kände sig säker på att den var oskadd. Även om man inte är säker på att skottet träffade så spårar man för att kunna vara säker på att älgen inte är skadeskjuten. Yanas otroligt lyxiga belöning när hon kom hem blev ett halvt äpple, hade inte något roligare hemma.

Morgon

Duktig Freyja

Anledningen till att sambon har med sig hundarna på älgjakten är för att han ska kunna rycka in med Yana om det blir något eftersök och Freyja är med för att kunna få spåra från skottplatser fram till fällda älgar.
I dag fick Freyja chansen till lite träning. En hundförare med hund hittade på en älgtjur som inte var helt kry. Älgtjuren gick undan så gott den kunde men med jämna mellanrum så lade den sig ner. Det slutade med att den lade sig ner och inte kunde ta sig upp. I det läget så blev den avlivad, den enda vettiga lösningen i det läget. Freyja fick då chansen att spåra från den sista legan fram till den avlivade älgen. Hon spårade intensivt och koncentrerat. När hon kom fram till älgtjuren var hon något tveksam men efter en stund luggade hon den och gjorde sitt bästa för att dra med sig älgen. När inte det fungerade bytte hon strategi och gick över till ståndskall. En duktig liten Freyja med andra ord

Nej. jag har inte roligt alls

I dag startar älgjakten här och sambon har gett sig ut till sitt älgpass. Passet han ska sitta på idag är det bökigt att ta sig till vilket gör att han åker med en annan jägare som har en jeep. Eftersom han inte har sin egen bil har jag nöjet att ha Yana och Freyja hemma. När husse har jaktkläder på sig och lämnar hundarna hemma så är de inte helt nöjda. Freyja har vankat av och an och gnällt en halv evighet nu och jag börjar bli galen. Yana nöjer sig än så länge med att muttra lite då och då. Jag tror att jag kommer att ha en riktigt trevlig dag idag...

En fläckig linneduk

blir till en rolig leksak

9 månader

Den lilla klumpen med mycket attityd har nu hunnit bli 9 månader. Nu har hon åldern inne för att få starta på viltspårprov. Förhoppningsvis kan vi få tag på någon domare om någon vecka så att hon kan få gå anlagsspåret. Lite beror det på hur det kommer att gå på älgjakten, om efterjakten drar ut på tiden kan det bli svårt att hitta någon domare som har tid och tillgång till mark. Vi får helt enkelt se hur det blir.
Jag är givetvis av åsikten att en av anledningarna till att Freyja är en trevlig hund är att hon fick växa upp med den bästa collien.

Vill tävla

Jag trodde inte att jag skulle sakna att tävla och se fram emot tävlingar men så är det. Jag misstänker att sambon skulle märka om jag kidnappar Yana och att tävla med hans hund skulle bara vara fel. Jag får helt enkelt vänta till jag har en hund själv igen. Och då jäklar ska det bli tävlande

Bilder från vardagssituationer?

I senaste numret av Schweisshundbladet så står det att klubben ska göra raskompedier för de tre raserna som ingår i schweisshundklubben. Till raskompedierna så vill de ha lite blandade bilder på raserna. Jag skulle tycka att det var roligt att få med någon bild på Yana eller Freyja, i texten så står de att de vill ha bilder från vardagssituiationer,uppställningsbilder och detaljbilder. Någon uppställningsbild på någon av hundarna är jag inte road av att ta så då återstår någon detaljbild eller bild från vardagssituation. Det jag nu klurar på är vad de menar med bild från vardagssituation. Kan det vara så att de gärna vill ha en bild när Yana håller i en metallapport? Eller är det en bild på någon av hundarna i skogen som önskas?

Inga fler myrar tack

Igår lade jag två spår som gick ut på myrar, att klampa runt på myrar är drygt när man är småfet och röker. På fm idag så fick Yana gå spåret som jag lade igår och jag hängde med sambon och Yana när de spårade. I vanlig ordning så spårade Yana väldigt fint.

Yanas spår var i en rätt varierande terräng.

Ingen kan anklaga Yana för att spåra med hög nos.

När spåret var avklarat så begav vi oss iväg för att titta på två älgpass. Första älgpasset var ett vägpass och det behövdes inte gallras så det var fort avklarat. Pass nummer två var inte lika muntert. Först blev vi tvingade att köra en bra bit på en riktigt dålig skogsväg och vi fick ställa bilen på vägen och gå en bra bit till vi kunde vika av mot älgpassen. Att klampa runt i skogen har jag inget emot och enligt kartan skulle älgpasset ligga på kanten av en myr så jag tänkte att det skulle bli en trevlig promenad.

Freyja

Det var en trevlig och ordentligt markerad stig i skogen på väg mot myren och mitt humör var bra. Efter en stund kom vi ut till myren och jag tänkte på hur vackert det är med myrar.

Vi hittade fort det första älgpasset på myren och det var det tredje passet som vi skulle till. Fort visade det sig att det inte gick att gå i skogskanten utan det var bara att klampa fram på myren. Mitt humör var fortfarande bra och vi knatade på och hundarna skuttade runt. Efter en bra stund kom vi fram till älgpasset och vi hade räknat med att det skulle finnas en kortare väg ut till vägen från passet. Det är duktigt folk i jaktlaget som brukar snitsla upp vägen till passen. Nu visade det sig att det inte fanns någon bättre väg ut till vägen så det var bara att vända och gå hela vägen tillbaka igen. I det läget så förvandlades mitt humör något. En som däremot fortfarande var glad var Freyja.

Mora och spår

Igår tog vi oss till Mora för att hämta Tokers aska. När vi hade hämtat askan begav vi oss till Åsa och Kent för promenad. Vi blev även bjudna på mat och det i kombination med trevligt prat gjorde trippen till Mora mycket muntrare.
Den här helgen var planen att spåra lite och det visade sig att två personer i grannbyn gärna ville prova på att spåra. Så på fm lade jag fyra spår, två spår till två gammel dansk hönsehundar och varsitt spår till Yana och Freyja.

För att vara första spåren som de gick så gick det bra. Båda spåren var raka och avslutades med en vinkel.

Freyjas spår påminde ganska mycket om ett anlagsspår men jag hade även gjort en återgång. Hon hade lite problem i den första vinkeln och återgången tog ett par minuter. Det bästa var att hon jobbade på intensivt och löste svårigheterna själv. Nu var det ett tag sedan som hon spårade så det gick över förväntan och det var första spåret hon har gått på vildsvinsklöv.

Yana kommer att få gå sitt spår i morgon.