Jag vill inte ha mer snö

 Det snöar och snöar vilket jag är väldigt trött på nu. Jag hade tänkt mig en promenad på vägen med Vilde för det är lite bökigt att gå i översnöade skoterspår. Inte helt lätt att se var spåren går och tröttsamt att sjunka ner till knäna. Vi gick en vända på vägen och så visade Vilde att han vill gå upp på en skogsväg. Första tanken var nej men jag gav med mig och tog en vända i skoterspår så han kunde få springa av sig lite. Han blev glad och jag missade bara skoterspåret två gånger.

Igår var det lite varmare igen

 Så jag och Vilde passade på att ta en lite längre promenad. Givetvis i skoterspår för att pulsa i snö upp över knäna är inte så lockande. Kameran fick följa med ut igår och jag hade hopp om fina bilder. Så blev det inte utan det blev mer roliga bilder.

Det har varit några dagar med mer stök igen och värre är det dagarna när det inte går att ta ordentliga promenader. I dag har det blivit dåligt med motion igen på grund av kylan men hoppas på varmare imorgon

Små delsegrar

 

Som jag tidigare har nämnt är Vilde något stökig vilket gör att det är extra glädjande när något fungerar.

Igår när vi var ute och gick var han lös vilket inte är så ovanligt. När vi lullade på såg jag något till höger om oss och Vilde stannade och spanade. Jag kunde se att det var två eller tre rådjur bakom träd och bad Vilde vänta. Han lyssnade och jag gick fram till honom och kopplade upp för att vara på säkra sidan. Jag litar inte helt på Vilde så det kommer nog bli långlina på ett tag men än så har han alltid lyssnat på mig.

Dagens två glädjande händelser var att vi mötte två pudlar som skällde på Vilde. Att de skällde på Vilde var inte så glädjande men att han var tyst gjorde mig glad. Han fick även hälsa på ena pudeln och det tog inte många sekunder innan Vilde gav lekinvit. Tyvärr så möter vi mest hundar som skäller aggressivt och det svarar Vilde upp på på en gång. Kul att se hur han reagerar när det inte handlar om aggressivt skällande.

Den andra glädjande händelsen var att han klarade av ett möte med två personer på vägen utan att börja studsa. Han brukar nämligen studsa av glädje när vi möter folk. I Vildes värld vill nämligen alla hälsa på honom.

Det krävs inte mycket för att jag ska känna att Vilde är perfekt

Ett år

 

Så är min lilla studsboll ett år. Jag har reflekterat lite över vad jag hade kunnat göra annorlunda under hans första år. Det jag till min förvåning konstaterade är att jag har gjort mitt bästa efter förutsättningarna som har varit så jag hade inte kunnat göra något annorlunda. 

Det hade absolut varit trevligare om han hade uppskattat bilresorna, om han hade kunnat uppföra sig i hundmöten, om han hade varit färdig för tävling och lite annat. Enda sättet som allt det hade varit möjligt skulle vara om jag bodde på något ställe med hundträningsmöjligheter. Det är väldigt svårt att träna hundmöten när man inte möter hundar varje dag. Det blir inte heller bättre av att 95% av hundmötena här är med hundar som inte uppför sig. 

Hade det varit vettigare väder i somras och höstas så hade spår träningen kommit igång. Under en period gick det knappt att vara i trädgården ens på grund av mygg så att åka ut i skogen då var inte ett alternativ. 

Lydnadsträning och nosework träning har det blivit när Vildes hjärna har fungerat. 

Oavsett vad jag har gjort eller inte har gjort så har Vilde utvecklats till en trevlig, glad hund och mer än det kräver jag inte av en hund på ett år

Bilderna på Vilde visar när han försöker övertala mig att vi ska gå på skoterspår vid ån. Han vann inte idag för plusgrader gör att spåren inte håller

Bättre med för stort än för litet

 Jag insåg för ett tag sedan att det nog var vettigt att beställa ett täcke åt Vilde. Täckena vi har hemma köptes åt Yana och Freyja och bayerska viltspårhundar och collie är inte så lika i storlek. Jag letade på nätet efter ett lämpligt täcke och det enda jag hittade var från en kinesisk firma. Det fanns givetvis lämpliga täcken i Sverige men inga som min plånbok gillade. Jag tittade på storleks tabellen för täcket från Kina och valde storlek efter det. Helt rätt blev det inte. Hade Vilde vägt 10kg mer hade det nog passat bättre. Midjesnöret/bältet är ca 10 cm för stort så det har jag fäst med en snodd på ryggen på honom. Jag tycker att det fungerar ändå och eftersom vi har haft mellan minus 25 och 30 de senaste dagarna så har täcket använts.

Jag är så trött på den här kylan nu som begränsar så pass mycket. Jag saknar att ta ordentliga promenader och att bara kunna vara ute

Känns som det räcker med vinter nu

 Igår morse var det minus 33 och vid lunch hade temperaturen stigit till minus 25. Det blev inte mycket motion igår. Idag är det varmare bara minus 8 och det snöar för fullt som jag antar att det gör på de flesta platser i Sverige. Det är fint med snö och jag tycker om att vandra i skoterspår men vi behövde inte mer snö. Jag och Vilde tog oss ut på en promenad för en stund sedan och han kunde springa av sig lite. Det blev reflexväst på så att vi båda skulle synas när vi gick på vägen. Jag gjorde mitt bästa för att försöka hålla mig på översnöade skoterspår. Vilde var inte så noga med det.

Det var skönt att komma ut en stund och minst lika skönt att komma hem. 

Kaka,han blir nog vettig,det går över

 

Det är mina mantran på promenader nuförtiden. Kaka förutsätter att det finns kaka hemma för då är det mantrat bra. Att veta att jag får kaka efter promenad är bra motivation. Vilde är inte längre så rolig att promenera med. Att få kontakt med honom under flertalet promenader är en omöjlighet. Om vi får hundmöten resulterar det i att Vilde studsar och skäller. Givetvis så drar han även en del i koppel. Att försöka träna något är bara att glömma för hjärnan är inte alls på plats. Jag vet att det här är en period som kommer att gå över men just nu är det jobbigt