Vad ska man säga?

Till Lexus glädje fick han och Freyja vara lösa en stund av promenaden idag.

Min tanke var då att Lexus skulle få springa av sig lite under en stund men inte så pass mycket att hältan skulle kunna komma tillbaka. Den planen gick bra och resten av promenaden i koppel såg jag inga tecken på någon hälta alls. Sen kom vi hem... Eftersom han var ordentligt uppvärmd släppte jag honom i trädgården och det första han gjorde var att springa in i /snava på en stock som ligger som gräns mellan gräsmattan och uppfarten. Givetvis slog han i benet/tassen och haltade till en liten stund. Nu har det gått en stund efter det och han haltar inte så tacksamt nog var hältan nog bara en reaktion på att han slog sig lite. Får se hur det ser ut på nästa promenad, resten av dagen är det koppel som gäller igen oavsett

Knöligt huvud

Nu skulle det kunna bero på att antalet vindlingar på min hjärna ökat drastiskt och att hjärnan därför trycker ut skallbenet och huden. Men så är det inte utan det beror på att jag har fått många bett av älgflugor. Älgflugorna tycker om mig men jag tycker inte alls om dem.

En hyfsad promenad

Lexus fick gå i koppel även idag men nu ser man bara att han haltar ytterst lite om man tittar noga. Med andra ord tror jag inte att någon ser det om de inte vet om det. Eftersom han var så pass bra idag blev det en lunchpromenad på närmare en timme. Freyja fick vara lös och det var hon nöjd med

Missnöjd collie

Lexus är inte helt nöjd för tillfället. Han får korta tråkiga promenader och får stanna hemma när Freyja spårar och får skutta runt. Idag haltar han ännu lite mindre men det blir tråkiga korta promenader i någon dag till

Att få Lexus att ta det lite lugnare

Kan man nog kalla för en utmaning. På promenader går det att hålla ner tempot men att få honom att bara ta det lugnt inne är lite svårare. När ingen vill leka får man leka själv är Lexus filosofi

Det finns inte en chans att hålla honom helt stilla men han tar det lugnare än vanligt och det verkar fungera

Sega koppelpromenader

Är något som nog roar mig och Lexus lika mycket och ändå ägnar vi oss åt det nu.

Blåklint från i morse innan frosten försvann.
Anledningen till de tråkiga promenaderna är att Lexus gjorde sig illa på något sätt igår och efter det har han haltat. Han är bättre idag så jag ser ingen mening med att stressa till veterinär utan det blir korta koppelpromenader någon dag till och om han inte är helt okej då blir det ett besök hos veterinären. Lexus är inte helt nöjd över det hela utan han vill springa och leka

Vackert på morgonen

Den här tiden på året är det verkligen härligt att vara ute på morgonen. Lite lagom kallt och ljuset är magiskt.

Det blev en lite längre promenad är normalt på morgonen och vi gick lite på ett ställe var det går att ha hundarna lösa. Lexus passade i vanlig ordning på att skutta runt lite.

Kloka fåglar

Igår var det fågelhundsfolk här och tränade vilket då inte är ovanligt. Två rapphöns hade dock ingen lust att agera träningsobjekt så de tyckte att en bra ställe att hålla till på var vid våra komposter.

Kanske lite svårt att se fågel nummer två men om man tittar mot stolpen i mitten och lite till vänster om den så sitter en i det höga gröna gräset. Fågel nummer ett gissar jag att alla ser

När husse ropar

Lyssnar man och kommer springande. Är man Freyja funderar man först en liten stund innan man sätter fart.

Jag är glad över att jag har mer ork i kroppen med medicinen jag tar nu men jag är fortfarande otroligt långt ifrån att ha ork som en frisk person. Det känns rätt värdelöst ibland att jag inte orkar så mycket men då tänker jag tillbaka på hur jag mådde på förra medicinen. Då hade jag noll energi i kroppen och varje promenad var en utmaning. Man får helt enkelt vara glad för det lilla. Sista/senaste besöket hos specialistläkaren avrådde han mig från fortsatta utredningar och eventuell operation med motiveringen att det är en stor operation. Så de anser att så länge som medicineringen fungerar hyfsat så är det det bästa alternativet och den dagen det inte fungerar längre är det dags för mer undersökningar igen

I sol och skugga

Tunga

Det kom ett mail

Och mailet var från SCK (collieklubben) med en uppmaning till collieägare med hundar födda 2012 att de bör röntga höfterna och göra mh med sina hundar. Nu har ju herr fluff gjort det så jag tillhör kategorin som kan bortse från mailet. Då kan man fundera över varför jag skriver något om det och givetvis beror det på att jag har åsikter. Jag ser absolut inget fel i att rasklubben skickar ut sådana här mail, vilken nytta det gör är en annan femma. Nu kommer ett citat ur mailet

"

Du som ägare av en collie som har fyllt 12 månader behöver bidra med två saker för att vi alla även framöver skall kunna skaffa både fysiskt och mentalt friska collies:

-          Du behöver höftledsröntga din hund

-          Du behöver gå på ett MH (Mentalbeskrivning Hund)"

Min invändning är att det inte med ett ord berör nyttan av ögonlysning och ED röntgen. Det kan man tolka som att det inte är några fel på ögonen som man behöver vara uppmärksam på och att ED inte är ett problem i rasen. Jag är av en annan åsikt. Om vi tar och tittar på statistiken (avelsdata) för långhårig collie avseende ED ser det ut så här:

•     2012 röntgades endast 56 hundar och 89,3% var fria
  •     2013 röntgades 104 hundar och 85,6% var fria
    •  2014 röntgades 80 hundar och och 95% var fria
      • 2015 röntgades 27 hundar och 96,3% var fria

Nu kanske någon tycker att det ser bra ut men om vi tittar på antalet långhåriga collie som registrerats under åren ser det ut så här

•     2011 registrerades 479 hundar
  • 2012 registrerades 379 hundar
    • 2013 registrerades 417 hundar
      • 2014 registrerades 384 hundar

Som synes så är det ytterst få ägare som röntgar armbågslederna och då anser jag att det är vettigt att även påpeka vikten av att göra det. Frågan är även hur statistiken hade sett ut om fler hade ED röntgat...

Och så har vi då det här med ögonlysning vilket är viktigt för mig med tanke på helvetet Toker hade med distichiasis. Men ja det verkar inte så många andra se som ett problem och som bekant så får en del människor bara upp ögonen för problem när deras egna hundar blir drabbade.

Hur stort/litet problemet egentligen är på rasen är svårt av samma anledning som ED det är för få som gör undersökningen.  Collie tillhör en av raserna där valpar ögonspeglas vid ca 7 veckor och sedan bör ögonlysas igen efter ett års ålder. Av den anledningen är det även lite klurigt att läsa ut av statistiken på avelsdata hur många hundar som ögonlyses efter ett års ålder, det går bara att se antalet per år som ögonlysts. Det som däremot går att konstatera att från det att det nya ögonprotokollet kom i bruk har det lägsta antalet konstaterade hundar med distichiasis per år varit i år och det är en hund och än är inte året slut.

Som jag uppfattar det gäller mailet alla med collie alltså oavsett hårlag men jag är för lat för att kolla upp hur det är med ED och frekvensen av röntgade kh collie. Distichiasis på kh orkar jag inte ens skriva något om.

Sammanfattningsvis kan man säga att jag är positiv till uppmaningar från rasklubben men jag instämmer ICKE på något sätt att röntgen av höftleder och att genomföra MH gör att man framöver kommer kunna skaffa fysiskt och mentalt friska hundar

(Datorn bråkar med mig eller så bråkar jag med den men det är anledningen till att texten ser ut så här)

Kontroll pågår

Tomaterna kollas av minst en gång per dag och hittar hon någon som hon anser är mogen hamnar den i den bayerska magen. Förra veckan kokade jag marmelad på ett kg omogna tomater och nu funderar jag på att prova och koka en chilisås på en del av de andra omogna. Har inte lyckats hitta så många recept på vad man kan göra med omogna tomater, att lägga in dem har jag inga planer på. Någon bra plats att låta dem mogna inne finns inte heller och att slänga alla känns fel.

Vänta

Utan tvekan är vänta kommandot som oftast kommer ur min mun på promenader där Lexus är lös.

Herrn har nämligen oftast bråttom och att kalla in honom hela tiden skulle bli för tjatigt så då är det smidigt att bara låta honom vänta ibland till jag hunnit ikapp. Och när jag inte orkar ropa på honom håller jag ut armarna, det betyder att han ska komma.

Tallen igen

Sakta men säkert minskar den.

Och så får det bli en bild på tagetesen som blommar och lyser upp.

Sorten heter Jolly Jester

Det som inte finns på nätet har inte hänt

Eller riktigt så illa är det inte men här kommer ett kort litet bevis på att Lexus blir lite tränad när jag orkar.

En hackspett

som gömmer mat i en stolpe måste man titta på.

På sätt och vis sörjer jag fortfarande att det inte har blivit något tävlande för mig och Lexus och sannolikheten är att det aldrig kommer att bli det. Samtidigt vet jag dock att Lexus skulle ha svårt för tävlingsmiljön, han är inte okej med alla människor och jag är lite tveksam till att han någonsin skulle bli helt okej med det. Och hur snällt är det egentligen mot en hund att tvinga in den i en miljö den inte är bekväm i? Toker gav jag upp tävlande med för att han inte direkt var road av det och det var rätt beslut. Ett hundliv är så kort och att utsätta hundar för obehag bara för att det roar ägaren känns inte helt okej för min del. Nu menar jag givetvis obehag som inte är nödvändigt, veterinärbesök och annat liknande är måsten så det får hundar acceptera