Google+ roar mig lite

Eller i alla fall en av grupperna. Jag är överlag rätt kritisk till mina egna bilder och har fegat ur många gånger när det gäller att ladda upp bilder på nätet. Nu gäller det inte här i bloggen eftersom sannolikheten att någon skulle kritisera mina bilder här är minimal.
Att få kritik på mina bilder är jag inte intresserad av, inte för att jag tror att jag är fullärd på något sätt utan för att många som kritiserar bilder i mitt tycke antingen inte har kunskap eller så är de detaljnördar. Med detaljnördar menar jag människor som inte ser på en bild och analyserar den utan snöar in på ett grässtrå eller tittar på exif och konstaterar att bländaren kunde ha varit större/mindre eller något annat. Den erfarenheten grundar jag på att jag en gång i tiden laddade upp en bild för kritik och den som kritiserade hade åsikten att bilden var för grå. Bilden var absolut grå och det var liksom det gråa ruggiga jag ville fånga på bilden och kontrasten mot ett båthus. Av det lärde jag mig att en del människor är korkade som inte förstår att det gråa ljuset på vintern också är vackert och intressant att fånga. En annan bild som jag också fick kritik på var Yana i skogen. Då var det något geni som tyckte att omgivningen var för skarp. Nu var huvudmotivet i bilden absolut Yana men jag var inte ute efter en bild på en hund med blurrig bakgrund utan det jag ville få fram var en hund i skogen.

Nu kom jag lite från ämnet som var Google+. Jag hittade en grupp Pentax Photographers som jag gick med i och har med tiden laddat upp några bilder där. Inte för att få kritik utan bara för att visa upp bilder. Och det är en rolig grupp på så sätt att människorna som trycker + på en bild gör det för att bilden är bra inte på grund av vem som har laddat upp bilden. I en del andra fotogrupper tycker jag att folk mest trycker + på grund av vem som har laddat upp bilden eller om det är en bild på något djur och då är det inte så kul. Jag får hellre 10+ på en bild i pentaxgruppen än 20+ i någon av grupperna där folk inte riktigt bedömer kvalitén på bilden.

Blomma

En lite trasig tass

Efter en trevlig promenad upptäckte vi tassavtryck med blod när vi var på väg till bilen. Förstatanken var att det var Lexus som gjort sig illa, han springer mest så det är en logisk gissning. Det visade sig att det var Freyja som gjort sig illa. Det gick inte att se hur det såg ut utan det fick vänta till vi kom hem. Väl hemma spolade vi rent och kunde konstatera att det inte var så illa. Konstigt hur ett litet sår mellan trampdynorna kan blöda så mycket. Hon får ta det lugnt resten av dagen så lär det vara okej imorgon igen

Äntligen hemma

och trött som en gris. Lexus blev som sagt inte godkänd på mt utan hamnade på 254 poäng. Det är mycket möjligt att det skulle ha gått bättre för honom om jag hade varit frisk under hans liv och tränat och tävlat som jag hade tänkt. Men nu blev det inte så och att leka leken tänk om har jag inga planer på att ägna mig åt. Jag får helt enkelt vara nöjd med att jag orkade ta mig runt banan och lyckades stå på benen när domaren pratade med mig efter mt var klart. Jag har inte några klagomål på domare, figuranter eller liknande.

Däremot måste jag säga att mitt intryck av Hammarö brukshundklubb inte blev så positivt. Jag skulle vara på plats 13.00 för att anmäla Lexus vilket jag var. Ingen på klubben tog kontakt med mig utan jag fick gå fram till en bunt människor som satt vid ett bord. Jag frågade då om någon av dem tillhörde klubben och en svarade med att den kunde ta hundens papper. Personen presenterade sig inte eller hälsade oss välkomna och jag fick ingen information. Efter det startade väntan... Jag visste att det skulle vara en före mig så vi promenerade i närheten och så dök det upp en bil från någon pizzeria med mat till de på mt. Efter ytterligare väntan och ingen från klubben att fråga så gick jag fram till en som jag gissade också var där för mt. Av den personen fick jag veta att de var försenade med hundarna men inte heller hade den personen fått någon information. Nåväl det var bara att gilla läget och vänta. Efter ytterligare tid började vi bli hungriga men vi hade inte tagit med oss något att äta eftersom det i pm stod att servering fanns till humana priser. Nu fanns det då ingen i serveringen att handla av och inget ätbart så vitt det gick att se. För att ta reda på vad en läsk kostade krävdes det att man letade upp någon från klubben för skylt fanns ej om priser.

Nu finns det säkert någon som bara tycker att jag är gnällig och det får man tycka. I min värld så är det hyfs att önska folk välkomna till klubben när man arrangerar något, informera folk om det blir försening och att gäster på mt/tävling eller what ever inte måste leta efter folk att fråga. Ett dåligt intryck av en klubb gör en inte motiverad att komma dit igen.

Jag kommer inte att lägga upp någon bild/film här från mt. Anledningen till det är att jag ser så pass sliten ut att jag inte ser någon anledning att visa det för världen

Så tar vi det positiva.

• Ena domaren visade sig vara en domare/beskrivare som beskrev/dömde Tokers mh och mt, Yanas mh och Freyjas mh. En trevlig och kunnig domare.
• Ett väldigt trevligt par som var på klubben för att gå mt med sin rottis, fin rottis som det gick väldigt bra för.

Jag vill till dalarna

Äntligen har vår resa från värmland startat. Det har varit en lång lång dag på en brukshundklubb. Jag fick en plats på mt åt herr fluff så det är anledningen till besöket i värmland. Lexus blev inte godkänd men jag är konstigt nog inte besviken. Han gjorde sitt bästa men det räckte inte. Blir ett ordentligt blogginlägg om det ikväll ellet imorgon

När regnet tog ett uppehåll

Gav vi oss ut.

Dagens bild

Vill inte bli fotad.