Tror nog allt att Yana och Freyja är glada

Yana och Freyja har fått njuta ordentligt av att umgås med Lexus idag.

Det var full fart på alla tre och för ovanlighetens skull sprang Yana runt större delen av tiden. I vanliga fall brukar hon springa ett tag och sedan lullar hon mest runt. Jag tror nog allt att Yana och Freyja båda är glada över att ha Lexus hemma igen. Mer fart på båda har det blivit i alla fall.

Det blev väldigt dåligt med bilder på Freyja idag för hon envisades med att springa bakom träd eller hålla sig på ett olämpligt avstånd

Så var det rätt antal igen

Att åka till Åsa och Kent har jag nog aldrig varit nervös för tidigare men idag var det allt lite nervöst. Det var dags att hämta hem Lexus. Nu vet jag att Åsa och Kent har tagit fantastiskt bra hand om honom och han har haft det bra. Glädjande nog blev hårbollen väldigt glad över att se mig och sambon igen.

Yana och Freyja sprudlar inte direkt av glädje över att dela hem med Lexus igen men båda accepterar läget. Att ha Lexus hemma igen gör att det blir ännu tydligare för mig hur mycket jag har saknat honom. Sucken när han lägger sig ner och trivs, när han kommer fram till en och sjunker ner och lägger sig på rygg så jag ska klia magen, det är alla små saker som är Lexus som gör det tomt när han inte är här. Nu hoppas jag bara att det snart blir lite mer ordning i mitt liv

Nästan alla

Den som fattas är den enda som har mycket päls. Jag anade att jag skulle vara för trött idag för att orka hämta Lexus och det hade jag rätt i. Imorgon blir det dags att hämta hem pälsbollen, Åsa och Kent har varit fantastiska som har tagit hand om Lexus så länge.

Med lite tur så kommer jag inom en snar framtid bli utskriven och då får jag se om det blir behandlingshem eller inte.

Saker som är svåra att förstå

Jag får börja med att skriva att jag smet från behandlingshemmet förra fredagen. Resultatet blev detsamma som gången innan. 




Hur kan en person göra som han på videon?

Att jag är hemma på permission känns även det svårt att förklara. För en vecka sedan fick jag absolut inte åka hem och nu har jag permission och har order att ta en paus från allt

Gräsand

Min pentax har fått flytta in i mitt värdeskåp här. Givetvis så får jag inte ha kamera på avdelningen men jag kan ha den ute när jag får gå ut.

Här begravdes tidigare patienter på Säter som inte hade några anhöriga.

När det gäller mig och behandlingshem så lutar det åt att det blir en flytt till småland för min del men inget är säkert än. Veckan som kommer är den vanliga avdelningsläkaren borta så Susanne Nyberg har hand om den här avdelningen så mitt mål är att undvika läkarsamtal. Googla på henne om ni funderar på vad jag menar.

Stig

För ovanlighetens skull var jag lite förutseende i fredags och frågade avdelnings läkaren om jag kunde få frigång några timmar i helgen. Han hade ett villkor för att jag skulle få det och det var att jag skulle sköta mig. Sambon och bayrarna kom hit igår och för första gången på länge kunde jag få promenera på en stig i en skog. Att bara vara utanför sjukhusområdet och slippa se asfalt var härligt. Nu kan jag inte riktigt påstå att jag alltid har hållit mig inom sjukhusområdet när jag har varit ute men det tror jag inte att någon räknar med heller. Det blev en skön promenad och inte ens regnet förstörde det. En skötare sa innan jag åkte att det skulle bli kroppsbesiktning när jag kom tillbaka, jag trodde att det var en skämt. Det visade sig att det inte var något skämt utan de gjorde en ytlig kroppsbesiktning av mig. Det innebär att man får klä av sig näck om någon funderar. Nu är jag kanske inte direkt så förvånad att de väljer att genomföra sånt på mig, jag har nog rekord när det gäller att smuggla in saker

Han kom ihåg mig

Idag var det planerat att Åsa och Kent skulle komma och hälsa på och eftersom jag har 30min utevistelse med personal varje dag så skulle jag kunna hälsa på Lexus. Det var 2 månader sedan som jag såg Lexus och jag var lite orolig för att han inte skulle känna igen mig eller inte bli glad. Skulle det hända skulle mitt hjärta trasas sönder. Min oro var tursamt nog helt onödig, hårbollen hade inte glömt bort mig. Det var härligt att få klappa om honom igen och leka lite