Konstiga spår och en lite halvdöv hund

Yana

Freyja

Det är ett sånt otroligt fint väder idag så promenaden blev ett riktigt nöje. Jag funderade på att ta med mig kameran men kom fram till att det inte var någon idé. Freyjas hörsel har märkbart försämrats den senaste tiden så det gäller att hålla ett öga på den lilla damen. Hon har en förmåga att lulla iväg lite för långt om hon känner doften av något spännande. Tidigare räckte det att hojta till en gång för att hon skulle reagera men nu krävs det minst en upprepning. Att försöka fota och hålla ett öga på henne klarar jag inte riktigt så kameran får vara hemma när jag är ute med båda hundarna. Jag får ändå lov att säga att hon än så länge har varit en väldigt lätt unghund. Kanske är det så att tikar inte ger en grått hår i lika stor utsträckning som hanar eller så har vi bara tur.

Det fanns en hel del spår från något djur som jag inte har en aning om vad det kan vara. Det påminde om rävspår men var på tok för stora för att kunna vara det.

Valparna har kommit till världen!

Nu finns det valpar på Puckolinas kennel. Det kommer att bli intressant att följa valparna under de kommande veckorna och se vilken det blir som kommer att flytta hit. Ett sött litet monster kommer att bli min i alla fall. Så kul att få se fram emot en egen hund igen.

Balansgång

Jag har insett att det inte är helt lätt att inte blogga anonymt. Det var riktigt skönt att under några år bara blogga under ett alias och lära känna människor genom bloggen. Nu känner jag mig utan tvekan lite begränsad i mitt skrivande. Det har hänt flera gånger att jag har tänkt skriva något och sen insett att det inte är lämpligt. En del som läser bloggen känner mig i verkliga livet eller vet i alla fall vem jag är,sen finns kategorin som läste min anonyma blogg och så finns det uppdelningen att folk som kände mig innan jag flyttade hit och dem som har lärt känna mig under de senaste åren. Eftersom jag inte känner för att bli utdriven ur byn av byfolket med högafflar så får jag fortsätta begränsa mig i mitt skrivande.

Bayrare i knät

Det har snöat hela dagen och att vara ute när det snöar/regnar är bayrarna inte allt för roade av. Jag har haft Yana i knät större delen av dagen och Freyja har suttit hos husse. En riktig slödag med andra ord.

Prickig freyja

snö

Dagens lärdom

Om man har på sig jeans när man pulsar i snö upp till knäna så blir det väldigt kallt.

Freyja

På vägen hem

Färska älgspår

Jag har haft en härlig promenad med hundarna om man nu bortser från att det var väldigt kallt om benen på vägen hem. Vi tog skogsvägen till åckensjön och gick bilvägen hem. Jag kan erkänna att det var väldigt skönt att komma ut på bilvägen efter att ha pulsat i snö en bra stund. Ni får nöja er med mobilbilder för kameran fick inte följa med på promenaden. Vi såg inga älgar men det var en del riktigt färska spår. Några rådjur var allt som vi fick se idag

Snart är väntan över

Nu är det inte många dagar kvar till Yuffie borde valpa. Det är nog nu först som jag verkligen börjar se fram emot en hund igen. Att vara utan hund så här pass lång tid har mig att förstå att för mig så är att ha hund en del av meningen med livet. Hade jag inte haft Yana och Freyja att klappa på och träna lite så hade jag nog blivit galen.

Inga mer kakor med kakao

Jag har en stor förkärlek till allt som innehåller socker och fett. Kladdkaka har under många år varit en sån kaka som jag bakar när jag är sugen på något gott. För ett par månader sedan så noterade jag att jag alltid dagen efter som jag hade ätit kladdkaka fick en hemsk huvudvärk och mådde dålig. Jag provade att baka med mindre kakao men det hjälpte inte. Lösningen blev helt enkelt att inte baka kladdkaka för att tillbringa dagen efter med att så pass dåligt var det inte värt. Igår bakade jag en tigerkaka, jag tänkte att det borde gå bra eftersom det bara är lite kakao i den och jag tänkte inte trycka i mig en hel tigerkaka. Jag åt 2-3 skivor igår och idag har jag haft en jäklig huvudvärk igen. Tragiskt nog så är det nog dags för mig att inse att jag inte längre kan äta kakor med kakao i. Så länge som jag kan äta mjölkchoklad godis så går inte världen under