Yana spårar

När jag lade spåret till Yana var jag ovanligt ambitiös och hade med mig ett papper som jag ritade upp spåret på. Sambon fick sedan titta på pappret och se hur jag hade lagt spåret. Han tyckte att det såg bra ut men han uppfattade nog inte att skalan inte var helt korrekt. Det är oftast jag som lägger spår åt hundarna så när det kommer till Yana vet jag att jag kan lägga riktigt kluriga spår och att hon klarar det även om det är jobbigt. Liggtiden blev som sagt runt 30 timmar och spåret var enbart lagt med en älgklöv.

Yana väntar på tillstånd från sambon att börja spåra.

Yana tog an spåret på ett bra sätt som vanligt och sen bar det av.

Hon fick jobba en stund med att reda ut en spetsvinkel men sen var det raka vägen fram till skogsvägen. När hon kom till vägen fortsatte hon ut på den och spårade runt 10m och sen fick hon ett tapp. När Yana får ett tapp vänder hon självmant tillbaka och spårar om. Hon fick kämpa på rätt bra med att spåra på vägen, det är inte så mycket trafik på vägen men lite bilar brukar köra där.

Sambon frågade hur långt jag egentligen hade gått på vägen och han hade nog inte riktigt räknat med att jag hade lagt spåret så pass lång bit på vägen. Jag har en stor tilltro till Yanas spårförmåga och självklart måste hon bli utmanad så därför gick spåret ca 100m på vägen. Precis som jag visste så klarade Yana av spåret även om hon fick anstränga sig rätt mycket. Sambon hade lite invändningar mot att Yanas första spår för året var så pass svårt men sånt lyssnar jag inte på.

För Freyja gick det också bra. Hon fick ett ordentligt blodat spår på runt 100m med en vinkel och liggtiden blev ca 1h.

Haftaheden och spår

Igår kom jag på att det var länge sedan som vi var i haftaheden och sambon hade inget emot att åka dit. På vägen dit stannade vi till och jag lade tre spår åt hundarna. Till Freyja blev det ett spår med älgklöv och blod, till Toker blev det en personspår på 200-300m med ett par vinklar och två spårapporter. Till Yana blev det ett spår med enbart klöv runt 500m med spetsvinklar, över en skogsväg och lite andra klurigheter. När spåren var lagda åkte vi vidare mot haftaheden. På haftaheden blev vi kvar en bra stund och hundarna verkade trivas ypperligt. Freyja hade en massa att upptäcka och hann även trilla i vatten så att hon blev tvingad att simma ett par tag för att ta sig upp. Det återstår att se om hon har lärt sig att det inte går att bara rusa rakt ut var det är vatten.

Efter att ha lufsat runt ett tag på haftaheden åkte vi hem och tog det lugnt ett par timmar. När det hade gått runt 6 timmar från det att jag lade spåren beslutade vi oss för att det var dags för Toker och Freyja att gå sina spår. Yana ska gå sitt spår i kväll så att liggtiden blir runt 30 timmar. Hur det skulle gå för Toker att spåra ett så pass gammalt personspår var jag lite fundersam på för tidigare spår har bara fått ligga någon timme. Toker förvånade mig och spårade riktigt fint. Det var ett vettigt tempo och han spårade nästan hela tiden med låg nos. Första spårapporten markerade han inte men spårapport nummer två gjorde han en liten markering på. Det som Toker behöver mer träning i är att hålla sig i spårkärnan och att markera apporterna ordentligt men fortsätter han att jobba så fint som han gjorde igår så blir det snart ordning på det med.
För Freyja gick det sämre. Det var bara att acceptera att spåret som jag hade lagt åt henne var på tok för svårt. Hon ska få ett nytt kortare spår i kväll så får vi se hur det går.

Hjärtat kommer nog alltid att klappa lite extra för långhår

I dag var det dags för träning igen. Den här dagen höll vi till på malungs brukshundklubb som lite omväxling. När vi kom var det öde, när vi hade tränat klart dök det upp en person. Alltid när vi tränar med Åsa och Kent kan jag inte låta bli att titta lite extra på deras hundar när de springer. Det är något speciellt med den långa pälsen som fladdrar i vinden.

Kiros

Kiros

För mig och Toker tycker jag att träningen gick bra. Vad vi gör på den här bilden vet jag dock inte riktigt men fin kontakt har vi.

Sånt som gör mig glad

Att få se hundarna njuta av att vara ute i naturen och bara strosa och rusa runt ger mig alltid ett leende.

Bayrare kommunicerar eller nåt

Stundtals är det lite för mycket liv i trädgården och oftast beror det på Yana och Freyja. Toker låter även han en del men då är det oftast bara lite skall. Hur Yana och Freyja låter går det inte riktigt att beskriva men mycket låter det.

Rasbeskrivningar på Skk

Jag roade mig med att läsa igenom beskrivningen av collie och bayersk viltspårhund på skk hemsida. Beskrivningen av bayersk viltspårhund tyckte jag var klockren, det känns som om beskrivningen är skriven av någon som ser bayraren precis som den är. Jag skrattade lite lätt åt att den beskrivs som tjuvaktig för det är så korrekt. Senaste gången jag bakade en sockerkaka tog Yana för givet att den naturligtvis var till henne. Beskrivningen av collie kände jag däremot var lite så där.
Nu kan det vara så enkelt att mina åsikter beror på att Yana är en typisk bayrare och Toker inte är en typisk collie

Jäkla bybor

Ett evigt återkommande problem här är folket i byn som envisas med att mata fåglar med matrester. Det handlar inte om små bitar utan skivor av kassler, hela brödskivor och liknande lägger folk ut. Vi har ett par stora träd i trädgården och i träden finns det skatbon. Skatorna flyger iväg och hämtar matresterna som folk lägger ut och resultatet blir att man kan hitta allt möjligt ätbart i trädgården. Vi har hittat kycklingben,stora köttbitar i stort sett allt som är ätligt med andra ord. Vi har pratat med folket i byn fler gånger än jag kan minnas om att de kanske skulle kunna lägga hönsnät över maten som de lägger ut så att fåglarna inte kan flyga iväg med stora bitar. En del förnekar då att de lägger ut mat och andra säger att visst kan de lägga hönsnät över. Sen brukar det vara lugnt ett tag igen. Nu när jag var ute med Freyja hittat hon en stor bit bröd som hon givetvis ville äta upp. Alternativen som jag ser nu är att hugga ner träden eller börja skjuta på alla skator. Att byborna ska förstå det olämpliga i att lägga ut mat har jag gett upp hoppet om.