Mörkret är här

 

På kvällen är det promenad på vägen som gäller för jag har ingen lust att ta promenader med pannlampa. För några veckor sedan hade vi besök av min syster och Vilde kunde agera knähund på en annan person som omväxling. Att han är lite för stor för att vara knähund har han inte insett.  

Veckan som inte roar mig

 Nu är det älgjaktsvecka här och det är i vanlig ordning irriterande. Jag och Vilde gör vårt bästa för att undvika jägare vilket innebär tråkiga promenader. Imorse var det fint med dimman.

I morse klarade vi oss från jägare för mötesplatsen var inte vid bystugan då. När de ska mötas vid bystugan på morgonen slutar det alltid med att jag med hund antingen får en jäkla massa bilar efter oss på vägen eller att vi får möte med en jäkla massa bilar. En del jägare visar absolut hänsyn men många gör det inte. Nu vet jag inte om de tror att det kommer vara slut på älgar om de kommer till sitt pass en minut senare men det är så de uppför sig. Samma sak gäller även när jakten är slut för dagen och de ska hem. Kanske är det så att den som blir kvar sist i skogen blir tagen av ett troll. Jag ser fram emot när det blir lugnt i byn igen

Det blev tyst länge

 Jag har varit dåligt på att uppdatera och det finns privata anledningar till det som jag inte har lust att skriva om nu. En annan anledning är att jag lyckades bryta några revben för lite mer än två veckor sedan. En klantig olycka som Vilde inte var inblandad i. Däremot har han blivit påverkad av det för jag har fortfarande ont och kan inte motionera eller aktivera honom som han är van. Det märks absolut att han börjar bli frustrerad av det men det finns inte så mycket att göra åt det. Promenaderna blir kortare och i ett segare tempo för det är vad jag klarar. Något som inte är förändrat är Vildes skräckblandade förtjusning för svampar

För varmt för att göra något

 Det blir korta promenader och inget mer än det. Vilde klarar nog värmen sämre än mina tidigare hundar för han är mest utslagen på dagarna och vill inte göra mycket. Lite badandet för Vilde har det blivit men inte mer än så.

Hurtigt och mindre hurtigt

 Det har blivit en del promenader med Vilde i sele och jag tror att han tycker att det är rätt kul att få dra lite. Han ligger inte på så mycket men lite drar han, det märks att det tröttar ut mer än att bara promenera och omväxlingen är bra.

Det har blivit en del alltid i trädgården när vädret är bra och det uppskattar Vilde också.

Skitväder

 Den här sommaren har inte direkt bjudit på något vettigt väder än. Idag är det regn och plus 10 och dagar som det här har det varit många av. Det har ändå blivit en tur till älven, en tur till en tjärn och lite promenader på skogsvägar dagar när det inte regnat.

Vilde är inte en allvädershund vilket mina tidigare hundar varit. Vilde ser nämligen ingen anledning att ta långa promenader när det är skitväder. Jag låter honom styra längden på promenader inom vissa gränser för jag ser inte något nöje med att tvinga med en motsträvig hund på promenader. Ska jag vara ärlig så njuter inte jag heller av promenader i spöregn.

Godare men inte tillräckligt

 Nu har Vilde fått prova mjukost med skinka och mjukost med ren. Ren är favoriten av de två men den är inte tillräckligt god för att få honom att bryta stirrandet på mötande hundar eller släppa fokusering på älg. Men direkt efter möte tar har gärna belöning. Nu är det i ärlighets namn i stort sett bara en hund som vi möter. Vilde har gått från att studsa, gapa och göra lekinviter till att i stort sett alltid passera med alla fyra tassarna på vägen och att vara tyst så det har blivit framsteg. Jag vill givetvis ha bort stirrandet men jag har hopp om att han kommer att sluta med det. Hade jag kunnat få lite fler hundmöten så skulle det vara lättare att träna men här i byn blir det inte många och varje gång vi varit in till Malung så har det också varit öde på hundar. Bild från en skogspromenad och han var kopplad under promenaden. Jag släppte bara kopplet för att ta en bild.

För ca en månad sedan så köpte jag mig en bil och det har ändrat mycket för Vilde och bilåkning. Han tycker nämligen om den bilen, det enda negativa är att det är lite besvärligt att få in honom i hundburen. Bilen har en tröskel vilket gör att grinden till buren bara är runt 40cm hög och Vilde är rätt mycket högre än 40. I en perfekt värld så har det funnits en bur som var 5-10 cm högre och bredare men jag lyckades inte hitta någon som passar i bilen. Det är inte optimalt med buren men det får fungera för jag vill inte ha Vilde lös i bilen för då blir det kaos. Vilde ligger ner i buren på bilden.