Inte medlem

 Jag har inte förnyat mitt medlemskap i Brukshundklubben eller kennelklubben. Anledningen är att ingen av klubbarna har några vettiga kurser alla, med vettiga menar jag något som passar mig och Vilde. Valpkurs, allmän lydnad och nosework. Allmän lydnad hade varit bra med tanke på att det blir träning med andra hundar men jag tänker inte slänga ut mer än 1000kr igen med tanke på hur hund i hand kursen var. Att åka upp på öppen träning hade varit en anledning till att vara medlem men jag har accepterat att jag har inte den energin på kvällen. På kvällen är jag trött vilket givetvis kommer sig av att jag är sjuk och att då tro att jag orkar köra runt tre mil enkel väg och sedan orka vara fokuserad på Vilde i runt en timme och sedan köra hem är inte realistiskt alls. Om någon av klubbarna hade haft någon aktivitet på dagtid hade det varit en annan sak. Att de inte har det är naturligt eftersom de flesta jobbar på dagarna så det är inte ett klagomål utan bara en konstaterande.

Annars så är min vad fortfarande inte okej så promenaderna är lite begränsade men vi tittar på gäss.

Belöning

 Vilde har alltid varit svår att bryta när han ser en hund/människa eller något annat spännande. Att gå och stirra på mötande hundar är ju inte direkt artigt så jag har jobbat på det men utan några större framsteg. Det känns som om jag har provat det mesta ätbart utan några riktiga framsteg. Efter den senaste hundattacken så har Vilde blivit ännu svårare att bryta när han börjar stirra. Att använda leksak på promenad på vägen är inte ett alternativ för då måste jag ha fokus på Vilde, bilar och mötande hund/människa och risken är att Vilde skuttar för mycket. Och det kan bli farligt i kombination med bilar. Därför googlade jag lite på belöningar och tydligen fungerar mjukost bra på många hundar så jag köpte en tub. Att ha med en tub i fickan kändes inte så lockande så när jag ändå beställde medicin till mig köpte jag en resetub i silikon. Den är inte godkänd för livsmedel men jag tar risken. Den är smidig att ha med och det går att fylla på en lagom mängd. Vilde gillar verkligen mjukost men inte så pass mycket att han kan släppa mötande.

Kanske föredrar han en annan smak och det planerar jag att köpa nästa gång

Nästan 3 km

 

Så långt lyckades jag gå idag och det är det längsta på en vecka. Förra måndagen när jag var ute och gick med Vilde på en backig skogsstig så kändes det plötsligt som om något gick av i min vad. Eftersom Google är min vän så ställde jag diagnosen muskelbristning i vaden. Den diagnosen känns mest trolig. Det har varit en vecka med korta promenader och smärta. Under påsken hade vi gäster och kombinationen nya människor och en understimulerad Vilde är inte det bästa. Vi överlevde alla men det var rätt stökigt. Vilde är inte van vid barn så det bidrog absolut till stök. Efter att de åkt så har Vilde mest sovit så det tog ordentligt på honom. Jag kan inte påstå att jag är så pigg heller. Bilden är på backsippor i trädgården som blommar. Plantan drev jag upp med köpta frön så ingen får för sig något annat. Backsippor är fridlysta och det respekterar jag

Spanar på tranor

 

Tyvärr så har Vilde inte återhämtat sig mentalt efter den senaste hund attacken. Han är inte längre lika avslappnad på promenader i byn och överlag så är han vaksam. Att träna i trädgården går dåligt för Vilde vill ha fokus på allt omkring honom och då blir det inte mycket av med själva träningen. Istället för träning så har det blivit dötid i trädgården och lekande. Jag har undvikit att promenera på alla ställen runt byn var risken finns att träffa på lösa hundar så Vilde ska kunna känna sig trygg igen. Lite framsteg har det blivit men det är en bra bit kvar till hur det var tidigare. Det är helt klart tröttsamt både för Vilde och mig att det blev som det blev

Så jäkla less och trött

 På lunchpromenad en träffade vi på en annan hund med människa. Den hunden har jag uppfattat som trevlig men det var fel. Så fort den hunden kom nära Vilde gick den till attack. Jag hann rätt fort få grepp om nackskinnet på den men tappade greppet. Den hunden var lös det var inte Vilde. Jag har inte sett några bitskador på Vilde men mentalt lärt även den här upplevelsen sätta sina spår. Det är så kul att bo här var det mest är knäppa hundar eller knäppa ägare. Vilde visade inte någon aggression mot hunden utan var mer osäker så varför den attackerade vet jag inte. Nu får jag ännu en gång försöka få Vilde att förstå att alla hundar inte är otäcka och det är ju lätt när i stort sett alla hundar vi träffar på är just det.

Tillräckligt reaktionssnabb

 

Det blev en trevlig promenad i solen på ängen för en stund sedan. För att ta sig av ängen och upp på vägen finns det några olika alternativ. Ett alternativ är att gå precis mellan två gårdsplaner vilket är alternativet jag undviker. Att nästan gå precis utanför andra människors hus känns lite respektlöst. Ett annat alternativ är att snedda upp på en grusad bilväg men då måste man passera ett hus var en liten bjäbbig hund bor. Hunden är ofta lös och springer på vägen och det är irriterande att behöva parera den när man går med hund. Därför väljer jag oftast det tredje alternativet vilket är att gå en stig upp för en slänt och sedan gå en bit på en skogsstig och vika ut på vägen. Det var alternativet jag tänkte ta idag. När jag kom till första stigen uppför slänten kastade sig Vilde efter något på sidan som rörde sig. Min automatiska reaktion var att dra tillbaka honom och det var en jäkla tur. Hade jag varit segare så är jag övertygad om att han hade blivit biten. Det var nämligen en ormgrop med huggormar. Solen har redan gjort att huggormar börjar vakna och det är onödigt. Jag vet att huggormar gör stor nytta men jag gillar dem inte. Djur som kan ta död på mina husdjur värderar jag inte högt. 

Äntligen isfritt och jag har en jätte valp

 Det är så skönt att vägen genom byn i stort sett är isfri nu. Att slippa halka runt i dubbskor på promenader är härligt. 

Vilde är inte direkt sansad längre utan det är mycket känslor som fladdrar runt. Jag tycker nog nästan att han är värre nu än han var när han var unghund. När vi möter folk på vägen försöker han oftast kasta sig tvärs över vägen för att hälsa. För någon dag sedan träffade jag på en person och vi stod och pratade en stund, den personen var läskig enligt Vilde. Det finns inte direkt någon logik jag kan upptäcka bakom hans agerande. Det känns som om han har hamnat i spök/stökåldern på nytt. När han blir glad studsar han jämnfota rätt upp i höjd med mitt ansikte och jag är 1.80 cm lång... Alla hans känslor är förstärkta och jag ser det absolut som en mognadsfas. Jag ser fram emot att han kommer bli lite mer sansad igen på sikt