Ibland är det vettigaste att ge upp

Nu har jag helt gett upp hoppet om att Lexus någon dag ska inse att om man envisas med att promenera och studsa på is så är det inte alltid så att isen håller.

Den enda regeln nu när det gäller is är att han enbart får leka fritt på ställen var jag vet att vattnet inte är djupt.
Det är tur att Freyja inte är road av att skutta på is i alla fall. Det räcker med en hund med det intresset.

Dimma

En collie

Så var det april

Hur en bayersk viltspårhund framför sin önskan

Om det nu råkar vara så att en annan hund i familjen har råkat hitta den finaste pinnen så är det viktigt för en bayersk viltspårhund att få den.

Steg ett är att skälla och hoppas att den andra hunden lämnar ifrån sig pinnen.

 Om steg ett inte fungerar är det dags att fundera över taktiken och försöka stirra ut den andra hunden.

Om den andra hunden även står emot det är det dags att ändra taktik. Lösningen blir då att slå med framtassarna en bit från bytet.

Om den andra hunden inte då heller lämnar bytet/pinnen är det dags att försöka sno den.

Vad känner han doften av?

Den frågan ställde jag mig idag när Lexus studsade upp på en hög sten och ställde sig så här och vädrade.

 Nu ser det ut som om han stirrar upp i trädet men så var det inte utan det var någon doft.
Freyja studsade mest runt idag och verkade vara glad. För ovanlighets skull såg hon inte heller helt galen ut.

I stort sett hel

Såret har läkt i stort sett och det ser bra ut. Lär dröja lite längre innan pälsen döljer det men varken jag eller Lexus bryr oss om att han har en pälslös fläck nu