Att få lyckade bilder på bayerska viltspårhundar

är inte lätt. Särskilt inte om man har en bayersk viltspårhund som Freyja.

En del av bilderna får mig att tänka på ett rabiessmittat monster eller en köttbulle med tänder. Stilen hon springer med ser inte alltid så elegant ut men fort går det. Jag hade tänkt få någon fin bild på Yana och Freyja idag men efter att ha tittat igenom bilderna kan jag konstatera att det ej blev så.

Test av vante

Lexus och Freyja ställde artigt upp och testade hållbarheten på en av mina vantar. Freyja och Lexus drog båda i en vante till Freyja tröttnade. Lexus tröttnade dock inte.

Hållbarheten var förvånansvärt bra för vanten är fortfarande intakt.

Tre individer

Ibland blir det så tydligt att hundarna är av olika raser. Två spårhundar som är intresserade av någon doft på marken och en hund som studsar fram i livet med ett leende. Yana hann även med att rulla sig i vargskit vilket jag anser att hon hade kunnat strunta i.

Lexus och Freyja lekte lite och sprang runt.

Yana gjorde ett par ruscher och en av dem verkar ha gått ut på att försöka fälla Freyja.

 Hon lyckades inte fälla Freyja i alla fall. Det kan säkert se lite brutalt ut om man är van vid hundar som fint trippar bredvid varandra. Alla tre hundarna leker fysiskt med varandra men givetvis lullar de även på bredvid varandra ibland.

Det är tre hundar men även tre individer.

Freyja är den av hundarna som är snäppet bättre än de andra på att utnyttja alla tillfällen som erbjuds. Det spelar ingen roll om det handlar om att få mest knätid eller lyckas sno något ätbart.

Yana är den som aldrig missar att berätta när det är dags för mat eller tid att sova. Får hon välja leker hon hellre med människor än med andra hundar.

Lexus är den som anser att livet går ut på att studsa fram och leka så mycket som det bara går.

Dags för lite förändring

Jag fick lite inspiration och känner att det är dags att förändra hundarna lite. Hur kul är det egentligen med hundar som ser likadana ut jämt? Efter ett bra tips har jag kommit fram till att Lexus nog skulle passa bra som en blå hund. Yana och Freyja blir det lite svårare att färga eftersom de är mörka men alternativet finns alltid att bleka dem. Eller kanske bara bleka fläckar så blir det ännu roligare? Planen är naturligtvis att även börja måla deras klor med ett nagellack i någon rolig färg. Tänk så roliga de kommer att se ut och muntra upp gråa och trista dagar. Det är bara fantasin som sätter gränser.






















Om man läser det här och inte förstår att jag skämtar så är det ett väldigt tydligt tecken på att man bör läsa någon annan blogg istället

Rätt beslut

Igår fick jag tillbaka min kamera från service och i dag har jag hunnit prova den lite. Det är en tydlig skillnad på bilderna (tydlig för mig i alla fall), nu hamnar skärpan som den ska. Jag får dra lärdom av det och nästa gång jag funderar på om något är fel ska jag inte vela i flera månader innan jag gör något åt det.

Rådjuret hade koll på oss

Och Lexus hade koll på rådjuren. Det verkar som om det är två flockar med rådjur i närheten nu. Ena flocken verkar vara mer vana vid att folk promenerar förbi för de bryr sig inte mycket. Den andra flocken däremot flyr i full panik, en av rådjuren i den flocken lyckades till och med ramla när den skulle fly. Då befann vi oss ändå på ett avstånd av runt 50 meter och jag hade nog inte ens upptäckt dem om de inte hade rusat i full panik och klivit på grenar

Ny hund nya problem (del 2, 3 eller nåt)

Fantasin tryter så bättre rubrik än så blir det inte. Det blev ett kort träningspass på fm och ett "problem" som vi har haft tidigare blev ännu mer tydligt nu eftersom vi inte har tränat på ett tag. Tidigare kunde Lexus börja låta när han gick upp för mycket i varv. När jag insåg det började jag mer tänka på att han skulle vara i rätt nivå och mycket av skällandet försvann bara genom att jag tänkte på att själv vara mer lugn och inte peppa. Det blev några skall när vi tränade i dag och jag noterade att det i det här fallet hängde ihop med att han inte orkade koncentrera sig och lyssna. När koncentrationen tog slut började han prova lite olika saker istället för att lyssna och när han inte fick beröm/belöning kom det frustrationsskall. Lösningen är enkel, kortare pass och när jag märker att han inte orkar koncentrera sig mer så är det dags att lägga ner. Nu gäller det för mig att bara komma ihåg det också. Lite stressad känner jag mig fortfarande ibland över att vi inte har kommit längre men min plan var aldrig att tävla så fort som möjligt så jag borde släppa stressen. Tids nog ska vi allt stå på prispallen och tar vi oss inte dit tack vare våra poäng så får jag knuffa ner den som står överst.

Jag såg inga rådjur i dag så en fågel får duga.

 I går blev servicemänniskorna klara med min kamera så med lite tur kommer den i dag eller imorgon. Lite glädjande får jag lov att erkänna att det var att få veta att det var fel på kameran. Det hade känts rätt trist om anledningen till att bilderna inte blev helt bra var att jag klantade mig. Fråga mig inte vad det var som var fel för det minns jag inte. Något större intresse av att veta vad exakt som finns i en kamera och som det kan vara fel på har jag inte. Kul ska det bli i alla fall och se hur bilderna bilderna blir när kameran fungerar som den ska.

Mer asfalt än snö och is att promenera på känns som ett väldigt trevligt vårtecken.

Två av tre

är bättre än en av tre men inte perfekt. Freyja har varit lite för mager men ser nu bra ut i kroppen, Yana är också helt okej viktmässigt. Lexus däremot är inte helt perfekt. Jag har inte orkat motionera honom ordentligt och har inte haft en tanke på att dra ner på hans mat. Att jag inte kom på tanken att minska hans mat förstår jag inte. Nu har jag kommit igång igen med promenader så snart är han i vettig form igen.
Vädret är helt fantastiskt i dag så jag passade på att gå lite längre än normalt.

Vid Åckensjön var det nu lite mer vatten än det var sist. Jag hade en förhoppning om att det skulle finnas lite skoterspår att gå i om jag fortsatte förbi Åckensjön. Så var det och där vek jag av så att Lexus skulle kunna få vara lös lite. Att ha honom lös i skoterspår på myrarna känns helt okej eftersom sannolikheten att träffa på älg eller rådjur inte är så stor.

Nu visade det sig att det även här hade varit varg ute och promenerat och med största sannolikhet jagat älg. Älgspåren gick kors och tvärs och det gick att se vargspår bredvid. Vi promenerade en stund där ändå men jag valde att vända efter en bit. För min del så är jag inte rädd för varg men jag vill inte att Lexus blir vargmat och när jag är ute själv en bra bit från närmaste hus så finns det ingen möjlighet att få hjälp fort om det skulle behövas.

Det blev min kompaktkamera som fick följa med i dag också. Bilderna blir absolut inte lika bra som med systemkameran men det är roligt med lite omväxling