Slumpen eller ödet

Min åsikt har alltid varit att allt som sker händer av någon anledning, Hur det kommer sig att jag bor i en liten by är en kombination av många händelser.
Affären som jag jobbade i när jag bodde i Uppsala skulle upphöra och jag funderade lite över vad jag skulle göra. Efter en del funderande kom jag fram till att det var läge att plugga in gymnasiet. När jag hade kommit så långt i mitt funderande så hade jag valet att bo kvar i Uppsala och plugga på komvux eller flytta. Lite omväxling kände som ett bra alternativ så jag började kolla upp folkhögskolor som man fick ha med sig hund till. På den tiden fick man ha hund på internatet på Malungs folkhögskola så jag sökte dit. Jag kom in på skolan och min plan var hela tiden att bara plugga in behörigheten och sedan flytta tillbaka till Uppsala för att plugga på universitetet. Jag skulle minsann inte bo i en liten by och sen så var det så mycket konstigt folk här. Folket var så insnöade på dalarna och hade inte koll på hur något är i en stad. Sen så var det även det där eviga muttrande om att folk i Stockholm minsann inte skulle fatta beslut som rör dalarna. Till råga på allt så var det även folk som vägrade prata svenska utan de envisades med att prata malungsmål.

Och vad hände sen? Jag träffade min sambo, flyttade hem till honom och nu sitter jag och muttrar om att stockholmarna minsann inte ska fatta beslut om saker här eftersom de inte har någon kunskap om livet här

Ett beslut

Jag har i rätt många år bloggat och det är det inte många som vet om. Nu har jag beslutat mig för att bara blogga här. Min andra blogg har varit fri från hundsaker och jag har bloggat hyfsat anonymt. Anledningen till det är att det finns saker som man inte vill skriva när man vet att folk som känner en i verkliga livet läser. Nu kommer jag i fortsättningen spy galla över saker här och ni som bara vill läsa saker om hundarna får passa er för inlägg med etiketten inte hund.

Snön faller

Freyja

Yana och Freyja

Yana

Yana leker med en snö/is klump

Freyja

Kom nyss hem efter en promenad med hundarna och nu har jag ett gott samvete.

Samvete

Lite dåligt samvete har jag nu för det blir inte många eller långa promenader för hundarna. Anledningen till det är att det är ohyggligt halt ute och på isen har det kommit någon mm snö. Hundarna har istället fått skutta runt mer i trädgården och fått lite annan träning. Yana är rätt rolig att klickerträna för hon visar tydligt när hon tycker att hon har gjort rätt. När jag sitter på golvet och tränar Yana och hon anser att hon har gjort något som är värt ett klick så knuffar hon på handen som jag håller klickern i.

Försök att fånga hund

En av fördelarna med att bo i en liten by är att alla i stort sett vet var hundarna i byn hör hemma. Vi som har hundar kan nog i många fall även namnen på de andra hundarna i byn. I morse när vi var ute med hundarna så dök en annan hund upp. Nu är det inte helt lämpligt med lösa hundar som springer runt på vägen så jag tänkte att jag skulle få med mig den. Sambon fick ta Yana och Freyja och jag gav mig på uppgiften att fånga hunden. Vi visste båda vad hunden heter och var den bor så min plan var att i första hand få bort den från vägen. Tyvärr så hade den inget halsband på sig och jag hade inget extra koppel på mig. Oftast så har jag ett retriverkoppel i fickan i fall man träffar på någon hund. Det var inget större problem att få hunden att följa mig för han lyssnar på sitt namn. Jag såg till att få honom ut på ängen och under tiden hann sambon hem med våra hundar och ringde hundägaren. Ägaren dök upp efter en kort stund och hunden fick åka hem igen.

Dagens lärdom blir att alltid se till att ha ett retriverkoppel i fickan för med jämna mellanrum så har man behov av det.

Äh telefonen kan få paja igen

Så här blev årets julkort. Nu ser alla att det givetvis fattas något på kortet och det som fattas är givetvis en collie. Men nästa år så ser nog julkortet rätt ut igen.

Nu fungerar hemtelefonen igen och jag har fått ha givande samtal med telefonförsäljare. På grund av det så får gärna telefonen sluta fungera igen. Nästa telefonförsäljare som ringer ska jag försöka starta en diskussion med. Ämnet är redan givet och det blir. Skulle Hitler ha tänkt annorlunda angående planerna på att utrota judar om folkmordet på armenierna hade fördömts? Jag tror att det kan bli en givande diskussion.

Nä det är ingen som svarar i telefonen

Om det nu är någon som läser min blogg som ringer på mitt/vårt hemnummer så är det bara att ge upp. Varken jag eller sambon kommer att svara. Det finns två möjliga anledningar till det.

Alternativ 1: Jag och sambon känner för att vara otrevliga och svarar därför aldrig nuförtiden.

Alternativ 2: Det är något fel på telefonen vilket gör att vi hör att det ringer men när vi svarar så hörs det bara brus. Den som ringer hör aldrig att någon svarar utan hör bara att signalen fortfarande går fram.

Nu är det fritt fram att gissa vilket alternativ som är korrekt. Om man vill ha tag i mig eller min sambo så är det bara att ringa på våra mobiler eller skicka mail.