Det tar sin tid

Att jag kommer att skaffa en ny hund finns det inga tvivel om. När det blir är det svårare att säga. Eftersom jag vill träna och tävla borde jag satsa på en ras som många tävlar med men så kommer det inte att bli. Jag resonerar som så att även om träning/tävling är viktigt för mig så är det inte det viktigaste. Valet av ras sker med hjärtat och valet av uppfödare sker med hjärnan.

Tack vare Toker så lärde jag mig att en frisk hund är alla gånger viktigare än att den har mycket arbetslust. En hund med lite arbetslust kan jag dela mitt liv med, en sjuk hund blir jag tvingad att ta avsked av.

In i dimman

Det gick inte att se allt för långt idag. När spåren var lagda tog vi en promenad med hundarna. För att vara på den säkra sidan så blev det bara en promenad på en skogsväg. Att knata runt i skogen i tät dimma när det någonstans finns jägare ute kändes inte som allt för begåvat.

Freyja

Yana

Spårningen gick helt okej men det känns som om Freyja behöver få lite mer tid på sig att mogna.

Planen är spår

Väntar på att tiden ska gå lite och sen blir det till att lägga spår. Jag hyser ett visst hopp om att jägarna ska ge upp lite tidigare idag. Desto senare spåret läggs desto mindre risk är det att jägarna kommer att klampa runt i spåret. Spåret som Freyja gick igår gick rätt bra men det syntes att en älg,hund och människor hade klampat runt i det. Den nivån på spår är hon inte riktigt redo för än så det är lite tråkigt när det blir så

Den eviga efterjakten

Freyja på språng

På morgonen så åkte jägarna iväg till ett område norr om byn för att jaga. Vi planerade att lägga spår idag och begav oss söderut från byn. Tanken var då att vi inte skulle störa jägarna. När ett spår var lagt så promenerade vi med hundarna runt en timme och när vi kom tillbaka till bilen så hörde vi bilar. Givetvis så visade det sig att jägarna hade bytt område att jaga i. Det fanns passkyttar precis var vi hade lagt spåret så sambon berättade att vi hade lagt spår där så att de inte blir förvirrade om någon av älghundarna reagerar på något där. Om någon av älghundarna tycker att det är roligare med viltspår än att leta älg så lär vi få veta det.

Anlagsklass

I onsdags så var det dags för Freyja att gå anlagsspåret. Resultatet blev att hon blev godkänd. Domare var Torsten Samuelsson och omdömet om Freyja blev " En ungtik som klarar sin uppgift. Kunde vara mer distinkt i sitt spårarbete".

Enligt sambon så spårade Freyja inte lika bra som hon har gjort under träning men huvudsaken är att hon blev godkänd. Något mer spårprov kommer det inte att bli i år utan vi väntar till våren. Freyja har en förmåga att bli lite slarvig när hon tycker att spåret är lätt så fokus kommer att läggas på att få henne att bli mer noggrann även i lätta spår. Sambon kallade spårstilen för Tokerstil och det är ett bra namn.

Rykten och teorier

Något som jag tycker är underhållande här på landet är alla teorier och rykten som fort dyker upp när något händer. Under de första åren som jag bodde här trodde jag att folket här drev med mig när de skulle förklara saker. Med tiden så insåg jag att det inte var så utan de trodde på det som de sa.

Under älgjakten ett år så var det ovanligt många helikoptrar som flög runt. Anledningen till det var då självklart att det var polisen som flög runt för att kontrollera om jägarna var nyktra och hade med sig vapenlicenser. Sannolikheten att polisen skulle flyga runt och landa lite överallt i skogen kändes inte så troligt.

Det senaste ryktet/teorin har att göra med vargproblemet i Malung. Vargar som knatar runt inne i Malungs centrum och förföljer människor ser jag absolut som ett problem. Enligt ryktet så har "någon" sett en bil från någon djurpark som har kört runt i Malung. Så givetvis är det så att vargarna kommer från en djurpark och i största hemlighet så har de nu släppts ut i Malung.

Vackert och kyligt

Någon snö har det inte kommit än men frost finns det desto mer av. När det är mycket frost så blir allting så sagolikt. Det är nästan så att jag väntar mig att en liten tomte eller något annat väsen ska dyka upp.

Än så länge så är det bara Yana som brukar dyka upp och det är nog tur det. Skulle en tomte eller något annat sagoväsen dyka upp skulle jag ta ett kort på den och sen fly fort.

 

Att det blir många bilder på Yana när hon sitter på stubbar beror på att på den tiden när jag hade Leo så tränade vi hundarna att de skulle sätta sig på en del stubbar längs med stigen. Det gjorde att även om hundarna var en bit framför oss så satte de sig och väntade på speciella stubbar till vi kom. Yana har dock beslutat att oavsett vilken stubbe hon sätter sig på så förtjänar hon belöning