En fläckig linneduk

blir till en rolig leksak

9 månader

Den lilla klumpen med mycket attityd har nu hunnit bli 9 månader. Nu har hon åldern inne för att få starta på viltspårprov. Förhoppningsvis kan vi få tag på någon domare om någon vecka så att hon kan få gå anlagsspåret. Lite beror det på hur det kommer att gå på älgjakten, om efterjakten drar ut på tiden kan det bli svårt att hitta någon domare som har tid och tillgång till mark. Vi får helt enkelt se hur det blir.
Jag är givetvis av åsikten att en av anledningarna till att Freyja är en trevlig hund är att hon fick växa upp med den bästa collien.

Vill tävla

Jag trodde inte att jag skulle sakna att tävla och se fram emot tävlingar men så är det. Jag misstänker att sambon skulle märka om jag kidnappar Yana och att tävla med hans hund skulle bara vara fel. Jag får helt enkelt vänta till jag har en hund själv igen. Och då jäklar ska det bli tävlande

Bilder från vardagssituationer?

I senaste numret av Schweisshundbladet så står det att klubben ska göra raskompedier för de tre raserna som ingår i schweisshundklubben. Till raskompedierna så vill de ha lite blandade bilder på raserna. Jag skulle tycka att det var roligt att få med någon bild på Yana eller Freyja, i texten så står de att de vill ha bilder från vardagssituiationer,uppställningsbilder och detaljbilder. Någon uppställningsbild på någon av hundarna är jag inte road av att ta så då återstår någon detaljbild eller bild från vardagssituation. Det jag nu klurar på är vad de menar med bild från vardagssituation. Kan det vara så att de gärna vill ha en bild när Yana håller i en metallapport? Eller är det en bild på någon av hundarna i skogen som önskas?

Inga fler myrar tack

Igår lade jag två spår som gick ut på myrar, att klampa runt på myrar är drygt när man är småfet och röker. På fm idag så fick Yana gå spåret som jag lade igår och jag hängde med sambon och Yana när de spårade. I vanlig ordning så spårade Yana väldigt fint.

Yanas spår var i en rätt varierande terräng.

Ingen kan anklaga Yana för att spåra med hög nos.

När spåret var avklarat så begav vi oss iväg för att titta på två älgpass. Första älgpasset var ett vägpass och det behövdes inte gallras så det var fort avklarat. Pass nummer två var inte lika muntert. Först blev vi tvingade att köra en bra bit på en riktigt dålig skogsväg och vi fick ställa bilen på vägen och gå en bra bit till vi kunde vika av mot älgpassen. Att klampa runt i skogen har jag inget emot och enligt kartan skulle älgpasset ligga på kanten av en myr så jag tänkte att det skulle bli en trevlig promenad.

Freyja

Det var en trevlig och ordentligt markerad stig i skogen på väg mot myren och mitt humör var bra. Efter en stund kom vi ut till myren och jag tänkte på hur vackert det är med myrar.

Vi hittade fort det första älgpasset på myren och det var det tredje passet som vi skulle till. Fort visade det sig att det inte gick att gå i skogskanten utan det var bara att klampa fram på myren. Mitt humör var fortfarande bra och vi knatade på och hundarna skuttade runt. Efter en bra stund kom vi fram till älgpasset och vi hade räknat med att det skulle finnas en kortare väg ut till vägen från passet. Det är duktigt folk i jaktlaget som brukar snitsla upp vägen till passen. Nu visade det sig att det inte fanns någon bättre väg ut till vägen så det var bara att vända och gå hela vägen tillbaka igen. I det läget så förvandlades mitt humör något. En som däremot fortfarande var glad var Freyja.

Mora och spår

Igår tog vi oss till Mora för att hämta Tokers aska. När vi hade hämtat askan begav vi oss till Åsa och Kent för promenad. Vi blev även bjudna på mat och det i kombination med trevligt prat gjorde trippen till Mora mycket muntrare.
Den här helgen var planen att spåra lite och det visade sig att två personer i grannbyn gärna ville prova på att spåra. Så på fm lade jag fyra spår, två spår till två gammel dansk hönsehundar och varsitt spår till Yana och Freyja.

För att vara första spåren som de gick så gick det bra. Båda spåren var raka och avslutades med en vinkel.

Freyjas spår påminde ganska mycket om ett anlagsspår men jag hade även gjort en återgång. Hon hade lite problem i den första vinkeln och återgången tog ett par minuter. Det bästa var att hon jobbade på intensivt och löste svårigheterna själv. Nu var det ett tag sedan som hon spårade så det gick över förväntan och det var första spåret hon har gått på vildsvinsklöv.

Yana kommer att få gå sitt spår i morgon.

Lite träning blir det

Det är först nu som jag börjar få tillbaka lusten att träna någon hund. Saknaden efter Toker är fortfarande stor men det gör inte riktigt lika ont längre.


Yana är en tacksam hund att träna för hon blir så glad bara hon ser att jag lägger lite torrfoder i fickan. Det enda som är lite svårt med henne är att hon gärna går runt och nosar när man tränar något moment när hon ska vara en bit ifrån. Att kasta en bit godis/torrfoder som belöning är inte helt lämpligt för då tror hon att det finns flera bitar på gräsmattan. Nu känns det ganska logiskt med tanke på att hon är en bayersk viltspårhund och hennes arbetslust uppväger det problemet. Idag har vi roat oss med att träna lite på rutan,hoppet i klass 2 och lite apportering med metallen.