En sak som jag har funderat över

Freyja och Yana har ett par beteenden gemensamt vilket jag har tolkat som typiskt för bayrare. Det mesta är vanliga/vettiga saker men ett undantag finns det. När de funderar över något så drar de in en bit av skinnet vid ena kinden/läppen och sen håller de så en stund till de verkar ha funderat klart. Jag förstår inte riktigt syftet med det men de ser allt roliga ut

Freyja funderar

Vakthund?

Helgen

I fredags blev det en tur till Mora för att inhandla ett par dunkar med träolja. Eftersom vi skulle till Mora hörde jag av mig till Åsa och Kent för att höra om de ville träna. Det hade de inget emot så vi träffades på Mora brukshundklubb och tränade och pratade i några timmar. Riktigt kul att ses igen för det var ett tag sedan nu.
Resten av helgen har mest ägnats åt att försöka få lite ordning inne i huset och ute i trädgården. Någon mer hundträning har det inte blivit utan hundarna har fått vara nöjda med promenader och jag tror inte att de har lidit av det.

Jungfru Marie nycklar

Glad/galen Freyja

Toker

Yana och Freyja

Nu vet vi hur Freyja reagerar på älg

Igår på kvällen tänkte vi åka en bit så vi skulle slippa promenera på vägen genom byn. I perioder är det väldigt mycket timmerbilar som kör på vägen här och det är inte så kul att gå på vägen då. Freyja var ute i trädgården och Toker och Yana hängde på mig när jag skulle hämta deras koppel. Plötsligt hörde jag och sambon att Freyja skällde vilket är ovanligt för hon brukar mest skälla på Toker och Yana för att få igång dem på lek. Jag gick ut på altanen för att se vad det var som hon skällde på. Till min förvåning såg jag en älg på ängen runt 100m bort. I det läget blev det full fart på mig så att jag skulle hinna knuffa in Toker i huset innan han såg älgen. Vi har bara fårstängsel runt tomten och hundarna brukar respektera det som en gräns men jag tror inte för ett ögonblick att det skulle hindra Toker när det kommer till älg. När vi hade fått in Toker och Yana i huset gick sambon och jag till Freyja. Freyja fortsatte att skälla och älgen sprang iväg.

Freyja

Ja vad ska man skriva om den lilla hunden. Sambon kallar henne för sin lilla ängel och jag brukar flika in att om hon är en ängel så är hon en fallen ängel. Hon är som valpar ska vara, vild och glad. I stort sett varje promenad när hon är lös slutar med att hon är blöt. Ibland trillar hon i något dike, ibland missbedömer hon avstånd och ibland rusar hon runt i vatten.

När det kommer till spårning så märks det förbättringar för varje spår. Det senaste spåret fick ligga över natten och jag lade det på ett ställe var det verkade finnas älg. När det var dags att ta spåret så fanns det färska älgspår och Freyja gick en liten bit på de färska spåret istället men återvände sedan självmant till spåret. Hon har börjat göra fina ringningar och arbetar på ett bra sätt i spåret.

Det går alltid att hitta något intressant när man googlar

Att googla lite är ett utmärkt sätt att rensa huvudet på plugg. Jag roade mig att googla lite på bayersk viltspårhund och hamnade på Bavarian Mountain Hound Society of Great Britain.    Där började jag läsa om deras spårprov och blev lite imponerad. Inte av svårigheterna i spåren utan att de även har ett lydnadsmoment som ingår i testet.

I deras Schweisshund level 1 test så består själva lydnadsmomentet av två delar, första delen består av att ägaren/föraren sätter hunden och går iväg ca 30 m. Efter ca 10 min säger domaren åt ägaren att kalla in sin hund och hunden ska då komma till sin ägare/förare. I den andra delen har ägaren/föraren hunden lös eller kopplad i ett kort koppel. Hunden ska hålla sig bredvid eller bakom föraren och vara under kontroll. Hunden och föraren ska göra höger och vänster svängar, stanna och variera hastigheten.
I Schweisshund level 2 test består lydnadsbiten av att ägaren/föraren lämnar hunden sittandes och går iväg 50 m och gömmer sig. Efter ca 2 min skjuts ett skott på kommando av domaren efter ytterligare 2 min skjuts ytterligare ett skott. Efter ytterligare ca 1 min ska ägaren/förare återvända till hunden. Domaren tittar även på hur samspelet mellan hund och ägare/förare ser ut.


Mycket intressant att se att det finns länder som även har med en lydnadsbit i sina spårprov. Hade vi haft så i Sverige på våra viltspårprov hade det varit rätt kört för mig och Toker. Att han skulle sitta tyst i skogen i 10 min finns det nog ingen som tror, inte heller finns det någon stor chans att han skulle sitta tyst och stilla om någon skjuter i närheten. Han skulle utan tvekan rusa rätt till skytten. Yana däremot tror jag nog allt skulle klara lydnadsmomenten

Drogad Toker

Nu sitter jag här med en nerdrogad Toker igen. I fredags såg jag att det rann lite i hans ena öga och jag kunde konstatera att han hade ett hårstrå som irriterade. I morse blev det ett telefonsamtal till veterinären och vi fick en tid idag. Veterinären brände bort håret och hårsäcken och nu hoppas jag att det inte dyker upp några fler hårstrån. Jag hoppas att uppfödare väljer att vara ärliga om deras avelshundar har det så att det i alla fall går att undvika att para två hundar som lider av distichiasis.