Mitt stök

Liten är inte så liten längre

Eftersom jag ser Freyja varje dag tänker jag inte så mycket på att hon växer. När jag däremot tittar på bilder på henne så blir det lättare att se att hon inte längre är den lilla valpen. Nu fattas det inte många cm och kg innan hon är lika stor som Yana.

Yana och Freyja

Mycket jobb för en pinne

Yana besitter en stor portion envishet och hon ger sig inte lätt om hon får för sig något.

Hemma igen

Det blev en ovanligt kort vistelse och det beror helt på mig. Jag gnällde lite för mycket på campingen så sambon ledsnade och beslutade att vi skulle åka hem. Vilket gör att han och Yana ej deltog på uttagningen och därför ej kommer vara med på landskampen i år. Vi kommer hålla tummarna för det svenska laget och nästa år ska sambon och Freyja eller Yana vara med och tävla om en plats i laget igen.

Massa bayrare räknar jag med att se under ett par dagar

Imorgon bär det av till Arboga för spårträff och landskampsuttagning. Det är schweisshundklubben som håller i det hela och jag är ganska säker på att vara den enda på plats med en collie. Jag och Toker kommer nog vara med lite grann och passa på och lära oss lite mer om eftersök men i huvudsak blir det sambon och Yana och Freyja som kommer att vara delaktiga. Sambon och Yana ska tävla om en plats till landskampen i år igen. Jag håller i vanlig ordning tummarna för att de kommer med. Det här året ska jag inte vara ute och promenera när uttagningen är. Förra året beslutade jag mig för att gå en promenadslinga när alla var ute och tävlade om platserna i laget. Det resulterade i att jag helt plötsligt råkade hamna på stället var en del väntade på att få ge sig ut och tävla. Nu hade jag tur och störde ingen men hade jag gjort det skulle det inte varit kul. Jag ser fram emot ett par trevliga dagar med trevliga människor

Toker och jag tackar

 

Idag låg det ett trevligt kuvert i brevlådan. I den fanns leksaken som Toker leker med på bilderna och två ben. Toker och jag säger ett stort tack till Linn på bloggen Mitt hundliv i Ultuna

Börjar allt bli lite tävlingssugen

Det svåra är om jag ska låta hjärnan eller hjärtat fatta beslut. Logiken som jag besitter säger åt mig att inte anmäla till någon tävling men samtidigt skulle det vara kul att se hur det skulle gå. Toker kan momenten i klass 1 det är inte problemet. Problemet är att veta om han har lust att utföra dem eller inte. Dåliga resultat på hunddata stör mig inte längre. Vill någon stämpla Toker som en dålig hund för det så är det fritt fram.
Jag tycker att vi börjar hitta tillbaka igen till träningsglädjen men det är en bit kvar än. Men det känns nästan som om det krävs en tävling för att riktigt veta hur vi ligger till