Hurtig promenad

 Iskalla vindar blåste på oss men så länge tempot är bra fungerar det. Det blev 40 minuter i sele och lina i rätt kuperad terräng. Efter det gick vi på en skogsväg och vek sedan in i skogen och där kunde Vilde få vara lös i runt 30 minuter och sedan blev det vägen hem, kopplad. Vi var ute i lite över en och en halv timme så nu verkar Vilde rätt nöjd.

Han är väldigt fascinerad av ljudet från vattnet i älven, om han var lös är risken stor att han hade sprungit ner. Därför är han aldrig lös när jag går på höjderna längs med älven

Order=önskemål

 Nu låter order lite hårt, kommandon är kanske ett lämpligare ordval men andemeningen är densamma.

Vilde tycker för tillfället att det mesta jag säger är önskemål och så är det inte. Jag får påminna honom ofta om att det matte säger gäller och är inte valfritt. Jag har tränat Vilde med extern belöning ända sedan han var liten och han har varit medveten om att man inte tar belöningen innan ett okej. Nu däremot försöker han gärna sno belöningen utan att ha gjort det jag önskar innan. Han har även börjat dra lite i koppel och är allmänt stökig. Nu tar jag det med ro för jag vet att när stök perioden är över kommer jag ha en trevlig hund så länge som jag håller fast vid reglerna som har gällt hela Vildes liv.

En biltur till ett favoritställe

 Det är vad dagen bjöd på. En av oss sprang runt som en galning i en timme och det var den med fyra tassar. Jag tror aldrig Vilde har sprungit så mycket under en promenad, i vanliga fall springer han runt ett tag och sedan brukar han vara mer sansad. Nu är jag rätt säker på att han sprang på älg eller rådjursspår så jag bröt det rätt många gånger. Jag vill inte att han springer på spår men svårt att förhindra helt när han är lös. Han fick gå i koppel ett tag för att bryta beteendet. Någon älg eller rådjur träffade vi i alla fall inte på. Medan Vilde gick i koppel skrämde vi däremot upp runt tjugo tjädrar som Vilde gärna ville jaga efter. Givetvis så släppte jag inte honom så någon möjlighet att jaga tjäder fick han inte. Det blev några bilder idag på min glada/galna hund.

Bilresan dit och hem gick bra vilket alltid är ett plus

Sjövild

 Är en beskrivning som passar bra på Vilde för tillfället. Det har varit så mycket energi i honom de senaste dagarna att det känns som om det ryker ur öronen på honom. Han flyger runt och är överallt och ingenstans så fort han är lös. Inte lyssnar han särskilt bra heller så det är lite kaos. Jag kan inte minnas att tidigare hundar hade en sån här period strax innan två år men inte omöjligt att de hade det. Inte lätt att minnas allt.

Här i byn har Vilde haft en liten hundkompis, de har fått stöka med varandra i koppel och båda har blivit glada när de träffats. Att de inte fått vara lösa ihop kommer sig av att den hunden nog vägde en tiondel av Vilde och var 16(?) år. För någon dag sedan så fick jag veta att den hunden hade gått bort. Väldigt sorgligt för hennes ägare för hon var en väldigt pigg liten hund för sin ålder

Vilda djur

 I helgen gick jag och Vilde in i skogen en bit bort och efter att ha gått en bit kopplade jag loss honom. Efter det dröjde det inte många sekunder innan jag hörde någon älg som rörde sig nära oss. Det hörde givetvis Vilde också och han drog iväg åt det hållet. Jag ropade men han dök inte upp och jag räknade med att leta collie. Jag hann ropa några gånger till och då dök Vilde upp, han var max borta 30 sekunder men ibland går tiden långsamt. När han kom tillbaka till mig kopplade jag upp honom och vi fortsatte promenaden. När vi hade gått ca 20 meter tittade jag upp på en liten höjd och där stod 3-4 älgar och spanade på oss. Jag lät lite grann för att få dem att flytta sig och efter en liten stund travade de iväg i ett långsamt tempo. Jag tror inte att Vilde var fram till älgarna för då borde de inte ha stått stilla när vi kom. Efter det blev det träning av Vilde i koppel att inte försöka rusa efter älgarna. 

I dag tog jag en promenad med Vilde vid ån och han fick vara lös. När vi kom ut på en kalhygge var jag en bit framför Vilde och plötsligt flög ett rådjur iväg som jag inte hade sett. Nu var jag mellan rådjuret och Vilde så jag fick lätt stopp på honom när han tänkte springa efter. Efter det fick han fortsätta att vara lös och han lyssnade när jag sa nej till att springa efter. 

Överlag så ger jag Vilde och mig själv godkänt när det kommer till inkallningsträningen. Det är inte perfekt och lite bättre vill jag att vi blir men ibland får man känna sig nöjd för tillfället. 

Några bilder på vilda djur har det inte blivit utan bara på den halvtama collien.