Så jäkla less och trött

 På lunchpromenad en träffade vi på en annan hund med människa. Den hunden har jag uppfattat som trevlig men det var fel. Så fort den hunden kom nära Vilde gick den till attack. Jag hann rätt fort få grepp om nackskinnet på den men tappade greppet. Den hunden var lös det var inte Vilde. Jag har inte sett några bitskador på Vilde men mentalt lärt även den här upplevelsen sätta sina spår. Det är så kul att bo här var det mest är knäppa hundar eller knäppa ägare. Vilde visade inte någon aggression mot hunden utan var mer osäker så varför den attackerade vet jag inte. Nu får jag ännu en gång försöka få Vilde att förstå att alla hundar inte är otäcka och det är ju lätt när i stort sett alla hundar vi träffar på är just det.

Tillräckligt reaktionssnabb

 

Det blev en trevlig promenad i solen på ängen för en stund sedan. För att ta sig av ängen och upp på vägen finns det några olika alternativ. Ett alternativ är att gå precis mellan två gårdsplaner vilket är alternativet jag undviker. Att nästan gå precis utanför andra människors hus känns lite respektlöst. Ett annat alternativ är att snedda upp på en grusad bilväg men då måste man passera ett hus var en liten bjäbbig hund bor. Hunden är ofta lös och springer på vägen och det är irriterande att behöva parera den när man går med hund. Därför väljer jag oftast det tredje alternativet vilket är att gå en stig upp för en slänt och sedan gå en bit på en skogsstig och vika ut på vägen. Det var alternativet jag tänkte ta idag. När jag kom till första stigen uppför slänten kastade sig Vilde efter något på sidan som rörde sig. Min automatiska reaktion var att dra tillbaka honom och det var en jäkla tur. Hade jag varit segare så är jag övertygad om att han hade blivit biten. Det var nämligen en ormgrop med huggormar. Solen har redan gjort att huggormar börjar vakna och det är onödigt. Jag vet att huggormar gör stor nytta men jag gillar dem inte. Djur som kan ta död på mina husdjur värderar jag inte högt. 

Äntligen isfritt och jag har en jätte valp

 Det är så skönt att vägen genom byn i stort sett är isfri nu. Att slippa halka runt i dubbskor på promenader är härligt. 

Vilde är inte direkt sansad längre utan det är mycket känslor som fladdrar runt. Jag tycker nog nästan att han är värre nu än han var när han var unghund. När vi möter folk på vägen försöker han oftast kasta sig tvärs över vägen för att hälsa. För någon dag sedan träffade jag på en person och vi stod och pratade en stund, den personen var läskig enligt Vilde. Det finns inte direkt någon logik jag kan upptäcka bakom hans agerande. Det känns som om han har hamnat i spök/stökåldern på nytt. När han blir glad studsar han jämnfota rätt upp i höjd med mitt ansikte och jag är 1.80 cm lång... Alla hans känslor är förstärkta och jag ser det absolut som en mognadsfas. Jag ser fram emot att han kommer bli lite mer sansad igen på sikt

Stress

 

Det blev en promenad i Malung idag igen, bilden är dock tagen här. Vilde var stressad direkt när han kom ut ur bilen. Det bästa hade varit att vara stilla till han kom ner i varv men när det är rätt många minus så är det inte ett alternativ. Vi hann gå en bit längs älven till jag såg en annan hundägare en bit bort. Jag tänkte att det var bra så vi skulle få ett hundmöte men jag noterade även att hon gick och ryckte rätt bra i kopplet. När vi kom fram till en y korsning på promenadslingan så var även den andra hundägaren där. Hon hade rejält med plogade ytor någon meter bakom sig men ändå valde hon att sätta hunden mitt på vägen hon gick på. Att tränga oss förbi henne tänkte jag inte skulle bli bra så istället försökte jag ta ut så mycket avstånd som möjligt och göra en u sväng in på den andra armen av y korsningen. Jag och Vilde hann inte många steg innan den andra hunden gjorde nån form av  avgrundsmorrning och kastade sig efter oss. Vilde svarade upp vilket inte var så konstigt men jag fortsatte att gå några meter och Vilde lugnade sig. Kvinnan ropade inte någon ursäkt men hon tog sig vidare i alla fall. Jag blir bara trött på korkade hundägare. Om hon hade haft något i huvudet så hade hon backat när hon såg oss så hennes hund hade kunnat få mer utrymme och haft en möjlighet att uppföra sig. Jag blir less också på att det ska vara så omöjligt att ge Vilde möjlighet att möta vettiga hundar.

På vägen till bilen senare så såg jag att det var två lösa hundar och människor på isen på älven. Det gick att konstatera att lydnaden på hundarna var sisådär eftersom personerna ropade gång på gång på dem. Det gjorde mig stressad eftersom promenadslingan går precis på kanten av älven. Tyvärr litar jag inte på att människor överlag kan kontrollera sina hundar och jag litar inte heller på att hundarna är trevliga. Det kändes helt enkelt tryggare att svänga av från promenadslingan i det läget istället för att riskera att hundarna skulle komma rusandes till oss.

Bilresan dit och hem gick bra men jag måste lyfta in Vilde fortfarande och han tycker absolut inte om att åka bil. Det är bra att han inte har spytt eller dreglat på väldigt länge men om han kunde bli neutral till att åka bil skulle jag bli glad

Kaos och lite mer kaos

 Bilden togs jag för några dagar sedan när det var en dimmig morgon.

Då var det inte kaos utan bara en vanlig morgonpromenad.

Kaoset kom igår och håller i sig. Det har varit dåligt med variation när det kommer till promenader den senaste tiden. Snön gör att det inte går att åka till platser i skogen eftersom snövallar gör att det inte går att parkera. Valet blev därför en promenad i Malung vilket var ett tag sedan. Jag tänkte att det skulle vara kul för Vilde att se något annat än byn och ha nya saker att nosa på. Nu vet jag inte om Vilde uppskattade promenaden eller inte men jag uppskattade den inte. Han gick mest runt och skällde på allt vilket aldrig hänt tidigare under promenad i Malung. Nu vet jag att han blir stressad av att åka bil så kanske är det så enkelt att han blev mer stressad igår än han brukar bli. Han gillar fortfarande inte att åka bil men nu var det väldigt länge sedan som han spydde så det är bra.

Idag fortsatte kaoset med att Vilde inte alls ansåg att han behövde lyssna på kom. Och gör man inte det får man inte vara lös. Han har varit duktig på att lyda och lyssna ett bra tag nu så jag trodde att det skulle fortsätta så. Nåväl det är bara att fortsätta träna och poängtera att det inte är valfritt att lyda

Varför är de tillbaka?

 

Jag fick nyheten idag från en i byn att en i det tyska paret och deras hund är tillbaka i byn. Med tanke på att de köpte två stugor i byn så var jag på det klara med att de förr eller senare skulle återvända. Lite hoppades jag absolut på att de skulle ha avlivat sin hund men så bra är det inte. Det är alltså hunden som attackerade Vilde så jag har fog för mitt agg. Tyskan hade tydligen sagt till personen i byn som informerade mig att hon tyckte att det var hemskt att deras hund attackerade Vilde. Det ändrar dock inte min åsikt. Om man väljer att låta en så pass hundaggressiv hund leva och inte har ordentligt halsband och koppel på den så måste man ha i bakhuvudet vad som kan ske om man får ett hundmöten. Människor som inte tar ansvar har jag inga varma känslor för

Trött på hundägare

 Det var min känsla igår och den känslan hänger kvar. Idag är det grått med snö.

Igår morse gick min och Vildes morgonpromenad först till höger på byvägen och sedan när vi var på väg hem ville Vilde fortsätta förbi vår uppfart och gå till vänster på vägen. Jag hade inget emot det så det blev så. Ett hus som man passerar när man går söderut på byvägen har det varit lösa hundar vid ibland så jag har lite extra koll. Jag har flera gånger varit med om att en hund har varit på väg ut på vägen när jag och Vilde passerat. När det skett har jag tvärvänt så Personen ska ha möjlighet att få tag på hunden. Personen som bor där kan alltså inte ha missat att hundarna inte lyder perfekt. 

Igår när vi precis var i linje med ytterdörren på huset öppnades dörren och två skällande hundar rusade ut. Ena hunden gav upp försöket att ta sig upp för en snöig slänt för att ta sig upp på vägen var jag och Vilde var. Den andra tog sig upp och var helt fokuserad på att ta sig fram till mig och Vilde. Vilde tyckte att det var hemskt obehagligt och var rädd och jag tyckte också det var obehagligt. Det är en hund vi aldrig har mött på promenader och jag hade ingen aning om den var aggressiv eller inte. När hunden hade tagit sig fram till mig lyckades jag få tag i halsbandet på den och kunde hindra den från att ta sig fram till Vilde. Medan jag stod där med Vildes koppel i ena handen och ett ordentligt tag i hundens halsband med min andra hand. Sa personen att den först måste få in den andra hunden och sedan kunde hon hämta den jag höll i. Det tog en liten stund och under tiden gick Vildes rädsla över till nyfikenhet och den andra hunden lugnade ner sig så jag släppte mitt grepp om halsbandet på den. Den hunden gick en bit och nosade på vägen och Vilde började ge leksignaler sedan kom personen och kopplade äntligen upp hunden. Någon riktigt ursäkt fick jag inte fast jag poängterade att både jag och Vilde tyckte att det var en obehaglig upplevelse särskillt med tanke på att Vilde blev attackerad för ett tag sedan. Personen sa att min oro säkert påverkar Vilde, givetvis är det så men om folk skulle ha koll på sina hundar så skulle det inte vara något problem. Jag fick även veta att hunden som inte sprang till oss var personen bara hundvakt åt och den hunden litade inte personen helt på... Verkligen genidrag att släppa ut två hundar i en trädgård som bara är några meter från vägen var både bilar,timmerbilar och hundar och folk rör sig på.

 Tyvärr tror jag inte personen lärde sig något av händelsen och min misstanke är att det är en person som inte kommer lära sig innan dens hundar blir skadade. Hade Vilde varit aggressiv så hade det kunnat sluta på ett helt annat sätt. Det som jag tar med mig som positivt är att jag höll mig lugn och lyckades styra upp det på bästa möjliga sätt och att Vilde kunde släppa rädslan