Det har blivit en del promenader med Vilde i sele och jag tror att han tycker att det är rätt kul att få dra lite. Han ligger inte på så mycket men lite drar han, det märks att det tröttar ut mer än att bara promenera och omväxlingen är bra.
Det har blivit en del alltid i trädgården när vädret är bra och det uppskattar Vilde också.
Den här sommaren har inte direkt bjudit på något vettigt väder än. Idag är det regn och plus 10 och dagar som det här har det varit många av. Det har ändå blivit en tur till älven, en tur till en tjärn och lite promenader på skogsvägar dagar när det inte regnat.
Vilde är inte en allvädershund vilket mina tidigare hundar varit. Vilde ser nämligen ingen anledning att ta långa promenader när det är skitväder. Jag låter honom styra längden på promenader inom vissa gränser för jag ser inte något nöje med att tvinga med en motsträvig hund på promenader. Ska jag vara ärlig så njuter inte jag heller av promenader i spöregn.
Nu har Vilde fått prova mjukost med skinka och mjukost med ren. Ren är favoriten av de två men den är inte tillräckligt god för att få honom att bryta stirrandet på mötande hundar eller släppa fokusering på älg. Men direkt efter möte tar har gärna belöning. Nu är det i ärlighets namn i stort sett bara en hund som vi möter. Vilde har gått från att studsa, gapa och göra lekinviter till att i stort sett alltid passera med alla fyra tassarna på vägen och att vara tyst så det har blivit framsteg. Jag vill givetvis ha bort stirrandet men jag har hopp om att han kommer att sluta med det. Hade jag kunnat få lite fler hundmöten så skulle det vara lättare att träna men här i byn blir det inte många och varje gång vi varit in till Malung så har det också varit öde på hundar. Bild från en skogspromenad och han var kopplad under promenaden. Jag släppte bara kopplet för att ta en bild.
För ca en månad sedan så köpte jag mig en bil och det har ändrat mycket för Vilde och bilåkning. Han tycker nämligen om den bilen, det enda negativa är att det är lite besvärligt att få in honom i hundburen. Bilen har en tröskel vilket gör att grinden till buren bara är runt 40cm hög och Vilde är rätt mycket högre än 40. I en perfekt värld så har det funnits en bur som var 5-10 cm högre och bredare men jag lyckades inte hitta någon som passar i bilen. Det är inte optimalt med buren men det får fungera för jag vill inte ha Vilde lös i bilen för då blir det kaos. Vilde ligger ner i buren på bilden.
Jag har inte förnyat mitt medlemskap i Brukshundklubben eller kennelklubben. Anledningen är att ingen av klubbarna har några vettiga kurser alla, med vettiga menar jag något som passar mig och Vilde. Valpkurs, allmän lydnad och nosework. Allmän lydnad hade varit bra med tanke på att det blir träning med andra hundar men jag tänker inte slänga ut mer än 1000kr igen med tanke på hur hund i hand kursen var. Att åka upp på öppen träning hade varit en anledning till att vara medlem men jag har accepterat att jag har inte den energin på kvällen. På kvällen är jag trött vilket givetvis kommer sig av att jag är sjuk och att då tro att jag orkar köra runt tre mil enkel väg och sedan orka vara fokuserad på Vilde i runt en timme och sedan köra hem är inte realistiskt alls. Om någon av klubbarna hade haft någon aktivitet på dagtid hade det varit en annan sak. Att de inte har det är naturligt eftersom de flesta jobbar på dagarna så det är inte ett klagomål utan bara en konstaterande.
Annars så är min vad fortfarande inte okej så promenaderna är lite begränsade men vi tittar på gäss.
Vilde har alltid varit svår att bryta när han ser en hund/människa eller något annat spännande. Att gå och stirra på mötande hundar är ju inte direkt artigt så jag har jobbat på det men utan några större framsteg. Det känns som om jag har provat det mesta ätbart utan några riktiga framsteg. Efter den senaste hundattacken så har Vilde blivit ännu svårare att bryta när han börjar stirra. Att använda leksak på promenad på vägen är inte ett alternativ för då måste jag ha fokus på Vilde, bilar och mötande hund/människa och risken är att Vilde skuttar för mycket. Och det kan bli farligt i kombination med bilar. Därför googlade jag lite på belöningar och tydligen fungerar mjukost bra på många hundar så jag köpte en tub. Att ha med en tub i fickan kändes inte så lockande så när jag ändå beställde medicin till mig köpte jag en resetub i silikon. Den är inte godkänd för livsmedel men jag tar risken. Den är smidig att ha med och det går att fylla på en lagom mängd. Vilde gillar verkligen mjukost men inte så pass mycket att han kan släppa mötande.
Kanske föredrar han en annan smak och det planerar jag att köpa nästa gång
På lunchpromenad en träffade vi på en annan hund med människa. Den hunden har jag uppfattat som trevlig men det var fel. Så fort den hunden kom nära Vilde gick den till attack. Jag hann rätt fort få grepp om nackskinnet på den men tappade greppet. Den hunden var lös det var inte Vilde. Jag har inte sett några bitskador på Vilde men mentalt lärt även den här upplevelsen sätta sina spår. Det är så kul att bo här var det mest är knäppa hundar eller knäppa ägare. Vilde visade inte någon aggression mot hunden utan var mer osäker så varför den attackerade vet jag inte. Nu får jag ännu en gång försöka få Vilde att förstå att alla hundar inte är otäcka och det är ju lätt när i stort sett alla hundar vi träffar på är just det.
Det är så skönt att vägen genom byn i stort sett är isfri nu. Att slippa halka runt i dubbskor på promenader är härligt.
Vilde är inte direkt sansad längre utan det är mycket känslor som fladdrar runt. Jag tycker nog nästan att han är värre nu än han var när han var unghund. När vi möter folk på vägen försöker han oftast kasta sig tvärs över vägen för att hälsa. För någon dag sedan träffade jag på en person och vi stod och pratade en stund, den personen var läskig enligt Vilde. Det finns inte direkt någon logik jag kan upptäcka bakom hans agerande. Det känns som om han har hamnat i spök/stökåldern på nytt. När han blir glad studsar han jämnfota rätt upp i höjd med mitt ansikte och jag är 1.80 cm lång... Alla hans känslor är förstärkta och jag ser det absolut som en mognadsfas. Jag ser fram emot att han kommer bli lite mer sansad igen på sikt
Bilden togs jag för några dagar sedan när det var en dimmig morgon.
Då var det inte kaos utan bara en vanlig morgonpromenad.
Kaoset kom igår och håller i sig. Det har varit dåligt med variation när det kommer till promenader den senaste tiden. Snön gör att det inte går att åka till platser i skogen eftersom snövallar gör att det inte går att parkera. Valet blev därför en promenad i Malung vilket var ett tag sedan. Jag tänkte att det skulle vara kul för Vilde att se något annat än byn och ha nya saker att nosa på. Nu vet jag inte om Vilde uppskattade promenaden eller inte men jag uppskattade den inte. Han gick mest runt och skällde på allt vilket aldrig hänt tidigare under promenad i Malung. Nu vet jag att han blir stressad av att åka bil så kanske är det så enkelt att han blev mer stressad igår än han brukar bli. Han gillar fortfarande inte att åka bil men nu var det väldigt länge sedan som han spydde så det är bra.
Idag fortsatte kaoset med att Vilde inte alls ansåg att han behövde lyssna på kom. Och gör man inte det får man inte vara lös. Han har varit duktig på att lyda och lyssna ett bra tag nu så jag trodde att det skulle fortsätta så. Nåväl det är bara att fortsätta träna och poängtera att det inte är valfritt att lyda
Det var min känsla igår och den känslan hänger kvar. Idag är det grått med snö.
Igår morse gick min och Vildes morgonpromenad först till höger på byvägen och sedan när vi var på väg hem ville Vilde fortsätta förbi vår uppfart och gå till vänster på vägen. Jag hade inget emot det så det blev så. Ett hus som man passerar när man går söderut på byvägen har det varit lösa hundar vid ibland så jag har lite extra koll. Jag har flera gånger varit med om att en hund har varit på väg ut på vägen när jag och Vilde passerat. När det skett har jag tvärvänt så Personen ska ha möjlighet att få tag på hunden. Personen som bor där kan alltså inte ha missat att hundarna inte lyder perfekt.
Igår när vi precis var i linje med ytterdörren på huset öppnades dörren och två skällande hundar rusade ut. Ena hunden gav upp försöket att ta sig upp för en snöig slänt för att ta sig upp på vägen var jag och Vilde var. Den andra tog sig upp och var helt fokuserad på att ta sig fram till mig och Vilde. Vilde tyckte att det var hemskt obehagligt och var rädd och jag tyckte också det var obehagligt. Det är en hund vi aldrig har mött på promenader och jag hade ingen aning om den var aggressiv eller inte. När hunden hade tagit sig fram till mig lyckades jag få tag i halsbandet på den och kunde hindra den från att ta sig fram till Vilde. Medan jag stod där med Vildes koppel i ena handen och ett ordentligt tag i hundens halsband med min andra hand. Sa personen att den först måste få in den andra hunden och sedan kunde hon hämta den jag höll i. Det tog en liten stund och under tiden gick Vildes rädsla över till nyfikenhet och den andra hunden lugnade ner sig så jag släppte mitt grepp om halsbandet på den. Den hunden gick en bit och nosade på vägen och Vilde började ge leksignaler sedan kom personen och kopplade äntligen upp hunden. Någon riktigt ursäkt fick jag inte fast jag poängterade att både jag och Vilde tyckte att det var en obehaglig upplevelse särskillt med tanke på att Vilde blev attackerad för ett tag sedan. Personen sa att min oro säkert påverkar Vilde, givetvis är det så men om folk skulle ha koll på sina hundar så skulle det inte vara något problem. Jag fick även veta att hunden som inte sprang till oss var personen bara hundvakt åt och den hunden litade inte personen helt på... Verkligen genidrag att släppa ut två hundar i en trädgård som bara är några meter från vägen var både bilar,timmerbilar och hundar och folk rör sig på.
Tyvärr tror jag inte personen lärde sig något av händelsen och min misstanke är att det är en person som inte kommer lära sig innan dens hundar blir skadade. Hade Vilde varit aggressiv så hade det kunnat sluta på ett helt annat sätt. Det som jag tar med mig som positivt är att jag höll mig lugn och lyckades styra upp det på bästa möjliga sätt och att Vilde kunde släppa rädslan
Dumt nog gjorde jag inte det så det blev bara mobilbilder. Idag var det perfekt vinterväder och det njöt jag och Vilde av genom att promenera i skoterspår.
Nästa gång det är så här fint väder ska jag se till att ha med mig kameran. Så skönt att kunna låta Vilde vara lös igen så han kan göra av med lite energi
Det firar vi med att i vanlig ordning halka runt på den isiga vägen genom byn.
Gissar att Vilde vädrar efter älg eller rådjur på bilden. I dag blir Vilde och hans kullsyskon hela två år. Jag skulle inte klassa Vilde som vuxen än utan mer en jätte valp som ibland är lite mer sansad. Fin är han och rolig är han. Om han sansar sig lite med tiden gör det inget men fortsätter han vara en Vilde så går det också bra
Det har inte gått och det går inte att motionera Vilde tillräckligt. Snön och bristen på skoterspår gör att det inte finns någonstans att låta Vilde springa av sig. Att ge honom nog med motion i koppel lyckas inte jag med. Igår satte jag på Vilde sele och gav mig ut och gick och gick.
Jag höll högsta möjliga tempo och Vilde drog stundtals. När han inte gjorde det studsade han jämfota för att fånga snöflingor och kolla av älgspår. När vi hade några minuter hem passerade vi ett hus där en person med hund var på väg in. Den hunden skällde på Vilde och Vilde svarade upp. I det läget var jag skittrött efter att ha knatat i snömodd i min maxhastighet i närmare två timmar och jag blev irriterad. Istället för att lugnt säga åt Vilde att lägga av och bara fortsätta gå så gapade jag på honom och tog tag i selen. Det är inte rätt sätt när det gäller Vilde och det vet jag. En del hundar tar åt sig när ägaren ryter till det gör inte Vilde. Mitt sätt att hantera honom gjorde inte att han lugnade sig utan istället tror jag mer att han tänkte att matte beter sig knäppt.
Det är frustrerande att Vilde oftast inte uppför sig som jag önskar vid hundmöten. Jag ser det däremot inte som konstigt med tanke på att Vilde inte möter hundar så ofta och hundarna vi oftast möter uppför sig illa. Bristen på vettiga hundar eller vettiga kurser här spelar så klart in. Jag gör mitt bästa men miljön här om man vill vara aktiv med hund har verkligen blivit sämre de senaste tio åren
Under promenad beslutade jag mig för att pulsa in på en skogsväg så Vilde skulle kunna få vara lös. Jag höll tummarna för att det skulle finnas skoterspår efter några hundra meter. Det brukar nämligen vara några som kör över myrar där och då kör de även en bit på skogsvägen. Nu hade jag tyvärr inte så mycket tur för det fanns inga skoterspår alls utan bara älgspår kors och tvärs. Jag pulsade på en bit och Vilde flög runt. Nu kom vi inte så långt för det var så jäkla jobbigt. Ett par dm med snö är jobbigt att pulsa i. Vilde kunde i alla fall skutta av sig en stund och sedan fortsatte vi promenera på bilvägen.
Vilde sjönk inte ner lika mycket som jag gjorde men det syntes att även han tyckte det var jobbigt
Och en massa snö kom under två dygn. Nu har det slutat snöa och det är jag glad över. Att skotta några timmar varje dag tar på krafterna men det är vackert ute.
Jag och Vilde ska ta någon vända i skogen så snart jag har lite mer energi. Att pulsa i snö till knäna är jobbigt så bättre att göra det när energin finns. Till det sker får han nöja sig med promenader på vägen
Temperaturen var bara minus 14 för någon timme sedan så Vilde kunde få en vettig promenad. Min tanke var att bara gå på vägen eftersom lössnö gör att Vilde fort får tasskramp. När vi hade kommit en bit utanför byn visade Vilde att han ville gå in i skogen på ett ställe var vi brukar gå in. Jag gjorde honom till viljes och han fick vara lös. I ca en halvtimme sprang han som en galning. Han behövde verkligen få bränna av lite energi.
Jag uppskattade också att få gå på någon annan plats än bara vägen genom byn
Och det började med snö.
Snö brukar vara trevligt men inte nu. Den senaste veckan har det varit hemskt att promenera för det är ett tjockt lager is precis överallt. När det nu har kommit runt en dm snö så är det inte roligt. Jag har dubbskor men det hjälper inte utan fötterna glider runt åt alla håll. Efter mitt senaste blogginlägg så kom Vildes mh resultat in på skk och det ser rätt trevligt ut.
Det är lite tråkigt att det ser ut som om han inte har någon leklust eftersom han har det. Nu går det att leka Om leken och om Vilde hade lekt med någon annan någon gång innan mh hade det kanske gått annorlunda. Och om resan till klubben för mh hade gått bättre hade Vilde haft bättre förutsättningar. Att spy på vägen dit och stress pga vägarbete var inte med i beräkningarna. Men att leka om leken ändrar inget och jag är nöjd med min hund
