Belöning

 Vilde har alltid varit svår att bryta när han ser en hund/människa eller något annat spännande. Att gå och stirra på mötande hundar är ju inte direkt artigt så jag har jobbat på det men utan några större framsteg. Det känns som om jag har provat det mesta ätbart utan några riktiga framsteg. Efter den senaste hundattacken så har Vilde blivit ännu svårare att bryta när han börjar stirra. Att använda leksak på promenad på vägen är inte ett alternativ för då måste jag ha fokus på Vilde, bilar och mötande hund/människa och risken är att Vilde skuttar för mycket. Och det kan bli farligt i kombination med bilar. Därför googlade jag lite på belöningar och tydligen fungerar mjukost bra på många hundar så jag köpte en tub. Att ha med en tub i fickan kändes inte så lockande så när jag ändå beställde medicin till mig köpte jag en resetub i silikon. Den är inte godkänd för livsmedel men jag tar risken. Den är smidig att ha med och det går att fylla på en lagom mängd. Vilde gillar verkligen mjukost men inte så pass mycket att han kan släppa mötande.

Kanske föredrar han en annan smak och det planerar jag att köpa nästa gång

Nästan 3 km

 

Så långt lyckades jag gå idag och det är det längsta på en vecka. Förra måndagen när jag var ute och gick med Vilde på en backig skogsstig så kändes det plötsligt som om något gick av i min vad. Eftersom Google är min vän så ställde jag diagnosen muskelbristning i vaden. Den diagnosen känns mest trolig. Det har varit en vecka med korta promenader och smärta. Under påsken hade vi gäster och kombinationen nya människor och en understimulerad Vilde är inte det bästa. Vi överlevde alla men det var rätt stökigt. Vilde är inte van vid barn så det bidrog absolut till stök. Efter att de åkt så har Vilde mest sovit så det tog ordentligt på honom. Jag kan inte påstå att jag är så pigg heller. Bilden är på backsippor i trädgården som blommar. Plantan drev jag upp med köpta frön så ingen får för sig något annat. Backsippor är fridlysta och det respekterar jag

Spanar på tranor

 

Tyvärr så har Vilde inte återhämtat sig mentalt efter den senaste hund attacken. Han är inte längre lika avslappnad på promenader i byn och överlag så är han vaksam. Att träna i trädgården går dåligt för Vilde vill ha fokus på allt omkring honom och då blir det inte mycket av med själva träningen. Istället för träning så har det blivit dötid i trädgården och lekande. Jag har undvikit att promenera på alla ställen runt byn var risken finns att träffa på lösa hundar så Vilde ska kunna känna sig trygg igen. Lite framsteg har det blivit men det är en bra bit kvar till hur det var tidigare. Det är helt klart tröttsamt både för Vilde och mig att det blev som det blev