söndag 2 oktober 2016

När husse ropar

Lyssnar man och kommer springande. Är man Freyja funderar man först en liten stund innan man sätter fart.

Jag är glad över att jag har mer ork i kroppen med medicinen jag tar nu men jag är fortfarande otroligt långt ifrån att ha ork som en frisk person. Det känns rätt värdelöst ibland att jag inte orkar så mycket men då tänker jag tillbaka på hur jag mådde på förra medicinen. Då hade jag noll energi i kroppen och varje promenad var en utmaning. Man får helt enkelt vara glad för det lilla. Sista/senaste besöket hos specialistläkaren avrådde han mig från fortsatta utredningar och eventuell operation med motiveringen att det är en stor operation. Så de anser att så länge som medicineringen fungerar hyfsat så är det det bästa alternativet och den dagen det inte fungerar längre är det dags för mer undersökningar igen

2 kommentarer:

  1. Hahaha, nackdelen med hundar med mindre will-to-please - "men VARFÖR vill du att jag ska komma? Du är ändå på väg åt mitt håll, då kan jag lika bra stå kvar tills du kommer ikapp."
    Det är gräsligt med fysisk (och psykisk också för den delen) ohälsa och man är sorgligt medveten om att man skulle ha mått _ännu_ sämre med annan eller utan medicin och ändå i princip är icke funktionsduglig. :-(

    SvaraRadera
    Svar
    1. Helt rätt varför springa om det inte är garanterat att man får belöning=)
      Absolut, det är träligt när man inte orkar allt som en frisk människa klarar

      Radera