tisdag 22 juli 2014

Har frireligiösa mindre självbevarelsedrift?

Det låter nästan som en avhandling men är bara en fråga jag funderar över efter ett besök idag. Vi har inte haft besök av frireligiösa sedan Toker levde. Han lyckades skrämma ett par lite, inte genom att han var aggressiv utan han var bara glad. När Toker var glad vinklade han öronen bakåt och pratade. För folk som inte förstår sig på hundar verkade det dock som om han vinklade öronen bakåt för att han var förbannad och hans pratande kunde misstolkas för morrande.

Idag var det då dags igen för frireligiösa att göra ett besök. Jag var inne när jag hörde att Yana skällde till. Nu brukar hon skälla en eller två gånger när någon cyklar på vägen så jag antog att det bara var en cyklist. Strax efter det började Freyja och Lexus skälla och det var lite skärpa i skallen. I det läget gick jag ut och såg att det var något geni som stod med handen på vår grind och tänkte öppna den. I vanliga fall brukar jag ropa på hundarna men i det här fallet anade jag att det var religiösa och uppriktigt sagt är man rätt puckad om man fortsätter att stå kvar med handen på grinden när tre okända hundar skäller. Mannen i sällskapet sa att han inte ville öppna grinden eftersom hundarna då kunde springa ut... Han blev då upplyst om att det inte är så begåvat att öppna grinden. Nu tror jag inte att någon av våra hundar skulle skada någon som kom in om man nu bortser från att att man kan bli riven av Freyja medan hon hoppar på en för att bli klappad. Lexus självförtroende har ökat och han satt ner och bevakade och skällde. Efter en liten stund gav de upp och insåg att religiösa inte är så välkomna här.

Jag kan ändå inte riktigt förstå hur man tänker när man tänker gå in i en trädgård med tre helt okända hundar som skäller. Kan det vara så att frireligiösa tar konstiga risker eftersom de ändå räknar med att komma till himlen?

2 kommentarer:

  1. Antingen åt det hållet, eller så känner de piskan av att värva fler till kyrkan och tänker att "om jag överkommer det här hindret så lyckas jag". Uzie var helt misslyckad som vakthund en gång, för en JV som kom utbrast "kolla, en belgare!" när jag öppnade och höll tillbaka Uzie. Vi pratade hund en kvart, sedan sade jag artigt ifrån och stängde dörren. De andra gångerna har den som ringde på varit borta när jag öppnat dörren, för hon larmade väldigt effektivt. Tur att du hade hundarna så att du slapp prata med dem, jag håller verkligen med dig om att det var mindre begåvat att på allvar stå kvar med handen på grinden. *skakar på huvudet*

    SvaraRadera
  2. Ha ha ha!! Ibland kan man verkligen undra!!

    SvaraRadera