söndag 2 oktober 2011

Inga fler myrar tack

Igår lade jag två spår som gick ut på myrar, att klampa runt på myrar är drygt när man är småfet och röker. På fm idag så fick Yana gå spåret som jag lade igår och jag hängde med sambon och Yana när de spårade. I vanlig ordning så spårade Yana väldigt fint.























Yanas spår var i en rätt varierande terräng.























Ingen kan anklaga Yana för att spåra med hög nos.

När spåret var avklarat så begav vi oss iväg för att titta på två älgpass. Första älgpasset var ett vägpass och det behövdes inte gallras så det var fort avklarat. Pass nummer två var inte lika muntert. Först blev vi tvingade att köra en bra bit på en riktigt dålig skogsväg och vi fick ställa bilen på vägen och gå en bra bit till vi kunde vika av mot älgpassen. Att klampa runt i skogen har jag inget emot och enligt kartan skulle älgpasset ligga på kanten av en myr så jag tänkte att det skulle bli en trevlig promenad.
Freyja























Det var en trevlig och ordentligt markerad stig i skogen på väg mot myren och mitt humör var bra. Efter en stund kom vi ut till myren och jag tänkte på hur vackert det är med myrar.























Vi hittade fort det första älgpasset på myren och det var det tredje passet som vi skulle till. Fort visade det sig att det inte gick att gå i skogskanten utan det var bara att klampa fram på myren. Mitt humör var fortfarande bra och vi knatade på och hundarna skuttade runt. Efter en bra stund kom vi fram till älgpasset och vi hade räknat med att det skulle finnas en kortare väg ut till vägen från passet. Det är duktigt folk i jaktlaget som brukar snitsla upp vägen till passen. Nu visade det sig att det inte fanns någon bättre väg ut till vägen så det var bara att vända och gå hela vägen tillbaka igen. I det läget så förvandlades mitt humör något. En som däremot fortfarande var glad var Freyja.

1 kommentar:

  1. Vilka läckra bilder, den sista är ju helt underbar :)

    SvaraRadera